Förekomsten av hudcancer har ökat på grund av att människors livsstil och bostadsort inte längre stämmer överens med den naturliga hudfärgen som skapats av människans evolution. Till exempel insjuknar vita ättlingar till européer i Australien och Afrika oftare i hudcancer än mörkhyade ursprungsbefolkningar.
Nordbor reser allt oftare till sydliga regioner och befolkningen åldras, varvid ljus hud exponeras i större utsträckning och längre tider för solen. Människor som bor på norra halvklotet har en ljusare hudfärg, vilket gör att mer solljus kan passera huden, till skillnad från mörkhyade människor på sydliga breddgrader. Detta innebär att det bildas mer D-vitamin som åstadkoms av solens ultravioletta strålning (UV-strålning) på huden hos ljushyade människor i nordliga breddgrader, även vid mindre solexponering.
En mörkare hudfärg är däremot mer motståndskraftig mot brännskador från solen.
I Finland beräknas över 70 procent av hudcancerfallen (melanom, basalcellscancer och skivepitelcancer) orsakas av UV-strålning.
UV-strålningen är praktiskt taget den enda exponerande faktorn för hudcancer som vi kan påverka. Man måste också känna till andra predisponerande faktorer, eftersom de tillsammans eller var för sig kan öka risken för hudcancer. Särskilt personer som hör till riskgrupperna för hudcancer bör följa upp suspekta hudförändringar och födelsemärken som uppstår på huden.