För att hela tumören ska kunna avlägsnas i tillräcklig grad måste man utöver den synliga tumören avlägsna även frisk vävnad runt omkring. Detta kallas marginalen av frisk vävnad. Olika hudcancerformer har sina egna rekommendationer för hur mycket frisk vävnad som ska skäras bort utöver själva tumören. Vanligtvis varierar dessa marginaler från tre millimeter till två centimeter, och för vissa sällsynta tumörer till och med flera centimeter. Operationen leder till vävnadsbrist. Olika kirurgiska tekniker används för att reparera denna vävnadsbrist, inklusive s.k. direkt förslutning, hudflikar eller hudtransplantation.
Efter avlägsnandet av en liten tumör försluts huden vanligtvis med en s.k. direkt förslutning. I detta fall görs ett dubbelt bågsnitt runt tumören och marginalen, ett så kallat båtsnitt (dvs. den borttagna förändringen ser ut som en båt när man ser den ovanifrån). Detta leder till ett 2–3 gånger längre ärr, men det är mycket mindre märkbart när hela ärret är slätt på hudnivå.
Beroende på hudförändringens läge och storlek kan den saknade huden ersättas antingen med ett hudtransplantat, där hud överförs från en annan del av patientens hud, eller med en flik, där den saknade huden ersätts med frisk hud nära operationsstället. I detta fall kan det slutliga ärret till exempel vara runt, slingrande eller kantigt, beroende på flikens eller hudtransplantatets form.
Den vävnad som avlägsnas vid hudcancer undersöks alltid av en patolog som ger ett skriftligt utlåtande till kirurgen. Patologens utlåtande omfattar en bekräftelse av hudförändringens art och av den friska vävnadens marginaler. Kirurgen som utför operationen beslutar på grundval av patologens utlåtande om förändringen nu är tillräckligt avlägsnad. Ibland behövs ytterligare ingrepp för att minimera risken för att ifrågavarande hudcancer ska återkomma.