Herpes runt munnen anses huvudsakligen orsakas av HSV1 och genital herpes av HSV2 (se Hudsjukdomshuset, könssjukdomar), men båda subtyperna kan orsaka båda infektionerna och man kan inte utgående från utseendet avgöra vilket virus som har orsakat hudförändringen. Cirka 70 procent av finländarna har någon gång i livet (vanligtvis i barndomen) fått HSV-smitta, men de flesta smittbärarna uppvisar aldrig några symtom.
Herpesvirus smittar via närkontakt, till exempel via kyssar. Risken för smitta är störst när det på huden eller slemhinnan finns en blåsa, skorpa eller ett sår, eftersom det i blåsvätskan finns herpesvirus som har frigjorts från cellerna. Inkubationstiden är 3–9 dygn. Hos de flesta är den första smittan symtomfri, eller identifieras inte, men viruset stannar kvar i kroppen och kan till följd av olika stimuli aktiveras på nytt vid ett senare tillfälle. När viruset har aktiverats transporteras det via nerverna till huden eller slemhinnan. Typiskt för sjukdomsbilden vid munherpes är att sjukdomen lätt återkommer och alltid på samma ställe. Faktorer som aktiverar munherpes är solens ultravioletta strålning, kraftig psykisk belastning, hormonella orsaker eller förkylning.
| Symtom på munherpes | De första symtomen på munherpes är klåda, sveda, stickande känsla eller smärta på det ställe där det efter några timmar eller dygn uppstår blåsor i en liten grupp. Det vanligaste stället är läpparna, men symtomen kan även uppstå i munnens slemhinnor eller till exempel vid näsborrarna. Herpesblåsorna är först klara och blir sedan gulaktiga innan de går sönder och bildar en skorpa. Tillfrisknandet tar från några dagar till några veckor. Herpes återkommer med varierande intervaller, hos några uppstår herpessymtom varje månad, hos några aktiveras viruset några gånger i livet. Vid en återkommande infektion förekommer inte alltid synliga blåsor, utan endast rodnad samt en känsla av stickningar och smärta. Hudförändringar orsakade av HSV kan förekomma var som helst på huden, till exempel fingrarna och skinkorna.
Se bilden kring ämnet.
Bild: Munherpes |
| Att konstatera herpes simplex-virus | En herpesinfektion identifieras utgående från den typiska sjukdomsbilden. Viruset kan vid behov påvisas från en färsk blåsa genom laboratorieundersökning. |
| Övriga hudreaktioner orsakade av herpes simplex | Herpesviruset kan som första smitta orsaka en smärtsam muninfektion, varvid det inom cirka en vecka från smittan uppstår smärtsamma, stora blåsor på munnens slemhinnor, tandköttet, i svalget och på tungan. Symtombilden kan även inkludera feber, illamående och förstorade lymfkörtlar. Muninfektion förekommer särskilt hos småbarn (ofta barn under 3 år), men påträffas även hos vuxna. Hos en person med atopiskt eksem kan HSV orsaka en allmän, omfattande hudinfektion, eczema herpeticum. I detta fall uppstår snabbt, till exempel över natten, mycket små, skorviga blåsor tätt intill varandra, vanligtvis i ansiktet, i hårbottnen eller på halsen. Patienten mår ofta dåligt, har feber och behöver snabbt få sjukhusvård. Eczema herpeticum förekommer oftast i ansiktet, hårbottnen och på halsen. Vid en herpesinfektion som sprider sig i ansiktet behövs ofta en bedömning av en jourhavande ögonläkare, eftersom HSV också kan spridas till ögat och orsaka en hornhinneinflammation som ger ärr i ögat (herpeskeratit). Ett upprepat hudutslag (erythema multiforme) kan vara följden av en herpesinfektion 1–2 veckor tidigare. Herpes kan i sig efter att hudutslaget har uppstått antingen medföra symtom eller vara symtomfri.
Se bilder kring ämnet. Bilderna kan väcka starka känslor.
Herpesinfektion som spridit sig i ansiktet
Omfattande herpesinfektion, eczema herpeticum |
| Behandling av herpesinfektion | Munherpes med lindriga symtom kräver nödvändigtvis ingen behandling. För lokalbehandling av munherpes kan man använda virusläkemedelssalva (aciklovir, penciklovir). Det finns ingen stark evidens på deras verkan, men de kan ha effekt vid en lindrig infektion. Behandlingen ska alltid inledas omedelbart efter att de första symtomen har uppstått. Salvan appliceras med 2–4 timmars mellanrum i 5–10 dygn. En herpesblåsa vid munnen kan dessutom torkas ut med fuktiga omslag, som används i cirka 15 minuter 2–3 gånger dagligen. Även zinksalva torkar ut blåsan. Vid behandling av herpes på huden och slemhinnorna används virusläkemedel som tas via munnen. Vid återkommande infektioner räcker ofta en behandlingstid på 3 dygn om medicineringen inleds genast när de första symtomen uppstår. Även återkommande munherpes kan behandlas som kurer med medicinering som tas via munnen. Med tanke på utrikesresor är det bra att alltid ha ett gällande recept. Om herpes återkommer mycket ofta (cirka 1–2 gånger i månaden) kan det vara nödvändigt med en sex månaders förebyggande medicinering. Då och då bör man hålla paus i den förebyggande medicineringen och kontrollera om symtomen återkommer under pausen. Genom att skydda sig med kläder och solskyddskräm kan man förebygga att herpes bryter ut på sommaren eller solsemestrar. Det rekommenderas att man använder läppbalsam med en skyddfaktor på minst 15 (SPF). Hos personer med immunbrist ska en herpesinfektion behandlas med läkemedel som tas via munnen. Det finns ännu inte något vaccin mot viruset herpes simplex. |