Hårsäcksinflammation
Hårsäcksinflammation förekommer på hudens ”feta” hårtäckta områden, till exempel hårbottnen, skägget, på axlarna, mitten på ryggen och bröstkorgen, ljumskarna och skinkorna. Vanliga ställen är också benen och genitalierna. Hårsäcksinflammation kan också orsakas av feta hudkrämer, arbetsrelaterade oljor, tätt sittande eller smutsiga kläder samt hårborttagning. Övervikt och svettning exponerar också för hårsäcksinflammation. Hos diabetiker och personer med medicinering eller sjukdom som försvagar kroppens immunförsvar förekommer hårsäcksinflammation oftare än hos andra.
Symtom på hårsäcksinflammation
En ytlig hårsäcksinflammation syns som en gul varblåsa med en diamter på 1–3 millimeter runt hårstrået. Blåsan omges av en röd ring. På huden uppstår vanligtvis först några kliande finnar som gör ont och på några dagar uppstår ännu fler. Hårsäcksinflammation i hårbottnen eller skägget kan sträcka sig ända till hårrötterna och då är det fråga om en djup inflammation. En inflammation i hårrötterna läker långsammare och kan bli kronisk.
Hårsäcksinflammation, dvs. Follikulit
Behandling av hårsäcksinflammation
En hårsäcksinflammation behandlas genom att tvätta hudområdet med tvål och vatten eller sura hudrengöringsmedel två gånger om dagen. Hudområdet torkas omsorgsfullt med handduk och en lokal anticeptisk salva appliceras på området (till exempel en förening av hydrokortison och klorhexidin som fås receptfritt från apoteket). Som lokalbehandling kan man även använda en anticeptisk lösning eller en kräm som innehåller svavel och som blandas på apoteket. God personlig hygien utgör en del av infektionens behandling och detta omfattar tvätt av handdukar i höga temperaturer, handdukarna byts dagligen och wc-stolar och hårborttagningsapparater rengörs med antiseptiska medel. En tvättsvamp som använts längre bör slängas. Undvik hårborttagning tills huden har lugnat sig.
Vid omfattande eller djup hårsäcksinflammation används invärtes antibiotika.
Om hårsäcksinflammationen återkommer ska faktorer som exponerar för sjukdomen uteslutas. Orsaken kan också vara att en symtomfri familjemedlem eller personen själv bär på smittan. I detta fall växer bakterien oftast i näsborrarna, i näsans förgård och den kan behandlas med lokal antiobiotikasalva. Alla som bor i samma hushåll genomgår behandlingen samtidigt. Även hos familjens husdjur, till exempel i hundens öron, kan det växa en bakterie som orsakar hårsäcksinflammation.
Böld
Bölder förekommer oftast på hårbevuxna hudområden, såsom benen, armhålorna eller omkring ändtarmen. Vid böldsjukdom, det vill säga furunkulos, förekommer flera bölder samtidigt. Bölder förekommer oftare hos diabetiker och personer med medicinering eller sjukdom som försvagar kroppens immunförsvar, seborroisk dermatit eller undernäring än hos andra.
Symtom på böld
Böld är en smärtsam, hettande och rodnande förhöjning i huden. När bölden mognar ger varböldens tak efter och varet kan av sig självt rinna ut på huden.
Behandling av böld
Små bölder i huden kan läka av sig själva, vid behov används antibakteriell salva för lokalbehandling. Man bör undvika att klämma på bölderna så att inte bakterierna i bölden sprids i vävnaderna. En av läkare utförd kirurgisk öppning av en böld och invärtes antibiotikabehandling kan krävas m en böld är förknippad med allmänna symtom såsom feber eller om bölden är stor. Så gör man också när bölden finns i ansiktets mittersta del (omkring näsan eller ögonen).
Utöver läkemedelsbehandling bör man iakttaa god hygien. Handdukar, sängkläder och kläder som kommer i kontakt med huden ska bytas dagligen. Ytor som har varit i kontakt med den inflammerade huden, såsom wc-stolar, ska rengöras omsorgsfullt med antiseptiska lösningar, liksom även apparater som har använts för hårborttagning.
Om bölderna, trots effektiviserad hygien, återkommer över tre gånger inom sex månader kan förebyggande medicinering med invärtes antibiotikabehandling övervägas. Orsaken till återkommande bölder kan vara att en symtomfri person inom familjen bär på smittan på samma sätt som vid återkommande hårsäcksinflammationer.