Struktur i förändringen

Utgångspunkt för anpassningsträningen är den nya livssituation som insjuknandet eller diagnosen skapat, och i vilken patienten och de närstående behöver stöd och hjälp. Träning i kursform eller individuellt erbjuder en möjlighet att analysera situationen och stärka sina resurser i det ändrade livsskedet.

På anpassningskurserna ses rehabiliteringsklienten som en aktiv expert som kan påverka sitt eget liv. Deltagarna får stöd att förstå hur handikappet eller sjukdomen påverkar identiteten, vardagslivet och ens funktion som samhällsmedlem.

Kursinnehållet är i allmänhet inte anpassat till patientens sällsynta sjukdom, utan det fokuserar på anpassning mer generellt. Kursen är en del av en helandeprocess, där interaktion och kamratstöd spelar en viktig roll. Där är det dock inte säkert att man träffar människor med samma sjukdom.

Livssituationen är utgångspunkt

I anpassningsträningen betonas människans levnadsskeden, livssituation och levnadsmiljö.

Anpassningskurserna genomförs som ett mångprofessionellt samarbete. Det idealiska är om träningen sker i samarbete med det behandlingsteam som ansvarar för rehabiliteringen.

Anpassningsträning rekommenderas i allmänhet ett halvår eller ett år efter insjuknandet eller fastställandet av diagnosen, eller när vardagslivet har stabiliserats och det börjar komma upp frågor om sjukdomen.

Från början var det de finländska handikapporganisationerna som utvecklade anpassningsträningen. Nu ordnas anpassningskurser även av rehabiliteringsanstalter och patientorganisationer för olika sjukdomsgrupper.

På sjukhus kan man den behandlande läkaren, sjukskötaren eller rehabiliteringsinstruktören svara på frågor om anpassningsträning och ansökan till kurser.

Fpa kan ge ersättning för anpassningskurser som behovsanpassad rehabilitering eller rehabilitering för gravt handikappade.