I de tidiga stadierna av sjukdomen, liksom i dess förvärrade tillstånd, skjuts sexualiteten vanligtvis i bakgrunden. Vissa sällsynta sjukdomar försämrar den insjuknades funktionsförmåga när de framskrider. Detta förändrar förhållandet till den egna kroppen och sexualiteten. Sjukdomen kan också förändra känseln i könsorganen och minska den sexuella lusten eller förmågan. Det är bra att ge både personen med sjukdomen och partnern tid att anpassa sig till den nya situationen. Det är viktigt att upprätthålla en öppen kommunikation med sin partner och att komma ihåg vikten av närhet.
Sjukdomen kan påverka sexualiteten
När man anpassar sig till sin sjukdom och mår bättre blir frågor som gäller sexualitet igen aktuella. Sex och samlag kan kräva mer tid, förståelse, lugnare förhållanden eller nya tillvägagångssätt efter insjuknandet. Känslor och tankar kring sex kan kännas förvirrande och skrämmande, men det är viktigt att trots det tillåta sig själv och sin partner att ha dem. Det lönar sig att öppet diskutera frågor som rör sexualiteten när båda är redo för det. Det är viktigt att tillsammans prata om till exempel hur behandlingar eller smärta påverkar den sexuella lusten. En del av dessa symtom kan också behandlas med läkemedel.
Sexualitet är värt att prata om
Det lönar sig att fråga läkaren och den övriga vårdpersonalen om sjukdomens och behandlingarnas effekt på sexualiteten. Kunskap gör det lättare att hantera saken och rättar till feluppfattningar och fördomar. Om informationen från den behandlande läkaren inte räcker, kan du be om en remiss till en expert på sexuell hälsa. Du kan vända dig till en sexualrådgivare, sexualterapeut, sexolog eller parterapeut i frågor som rör sex, parrelation och sexualitet.