Intresset för sex kan förändras på grund av sjukdomen eller den oro som symtomen väcker. I sjukdomens inledningsfas, liksom även när den försämras, hamnar sex i allmänhet i bakgrunden. Dessutom försvagar en del sällsynta sjukdomar den sjukes prestationsförmåga med tiden. Detta förändrar inställningen till den egna kroppen och sexualiteten. Sjukdomen kan också förändra känselsinnet i könsorganen och minska det sexuella intresset eller förmågan. Det är bra att låta anpassningen till det nya läget ta tid både för den sjuke och partnern. Det är viktigt att bevara en öppen samtalsrelation med sin partner. Under konvalescensen är det bra att komma ihåg betydelsen av närhet.
Sjukdomen kan påverka sexualiteten
I och med att man anpassar sig till sjukdomen och krafterna ökar blir frågorna om sexlivet åter aktuella. Efter insjuknandet kan sex och samlag kräva mer tid, förståelse, lugn och ro eller nya sätt att närma sig varandra. Känslorna och tankarna omkring sex kan vara förvirrande och skrämmande, men trots detta måste man tillåta dem för sig själv och partnern. Det lönar sig att tala öppet med partnern om detta, när båda är redo för det. Det är viktigt att prata med varandra om hur eventuella behandlingar eller smärtor påverkar även lusten till sex. En del av dessa symtom kan även behandlas med läkemedel.
Det lönar sig att tala om sex
Det lönar sig att fråga läkare och annan hälsovårdspersonal om den egna sjukdomens och behandlingarnas påverkan på sexualiteten. Kunskap gör det lättare att hantera frågorna och eliminerar felaktiga uppfattningar och fördomar. Om informationen som den behandlande läkaren ger inte räcker, kan du be att få en remiss till en expert på sexualhälsa. För frågor som gäller sex, parförhållanden och sexualitet kan du vända dig till sexualrådgivare, sexualterapeut, sexolog eller parterapeut.
Föregående sidaNästa sida