X-kromosombunden hypofosfatemi

Den vanligaste typen av ärftlig hypofosfatemi är X-kromosombunden hypofosfatemi eller XLH.

XLH orsakas av en mutation i PHEX-genen på X-kromosomen. Den defekta PHEX-genen orsakar en förhöjning av FGF23-nivåerna, vilket leder till en ökad utsöndring av fosfat i urinen och en minskad återupptagning i njurarna. Detta begränsar bildningen av aktivt D-vitamin, vilket leder till en minskad upptagning av fosfat från tarmen. Man tror att det finns andra, ännu okända, faktorer som orsakar inflammation i muskelsenor och ledbandsfästen hos personer med XLH.

XLH ärvs dominant på X-kromosomen. Om den defekta genen som orsakar sjukdomen ärvs från modern är risken för att en dotter och en son ska utveckla sjukdomen 50 procent. Om den defekta genen finns hos fadern orsakar den sjukdomen hos dottern, men aldrig hos sonen. 20–30 procent av XLH-sjukdomarna orsakas av en så kallad de novo-mutation. I detta fall ärvs inte den genetiska defekten från någon av föräldrarna, utan den skapas i samband med befruktningen. I hela världen drabbar XLH en person av cirka 20 000 personer.

Mer information om X-kromosombunden nedärvning finns på länken nedan:

Haitarin otsikkotaso2
Symtom på och diagnostisering av XLH

Svårighetsgraden av XLH varierar. Sjukdomens symtom är unika för varje drabbad individ. Karaktäristiska egenskaper hos personer med XLH är bland annat

  • minskad tillväxtpotential, dvs. att den unga personen inte uppnår sin förväntade längd på grund av sjukdomen
  • korta och böjliga nedre extremiteter (hjul- eller kobenthet)
  • svårt läkande stressfrakturer hos vuxna
  • hörselnedsättning hos vissa
  • för tidig förbening av kranialsuturer kan förekomma hos barn
  • rakitförändringar i skelettet
  • rotproblem i tänderna
  • utfällning av kalciumsalter i njurvävnad, dvs. nefrokalcinos.

XLH drabbar inte bara barn och ungdomar i tillväxtåldern, utan orsakar symtom i alla skeden av livet. Skelett- och muskelsmärtor är vanliga efter barndomen. Hos vissa patienter förekommer också förkalkning av leder och senor, tidig artros och ryggradsförträngning, dvs. spinal stenos. Vuxna med XLH kan också lida av muskelsvaghet.

I Finland ställs den kliniska diagnosen vanligen i barndomen, när barnet börjar gå. Förutom resultaten av en läkarundersökning, laboratorietester och röntgenbilder baseras diagnosen på en eventuell släkthistoria, dvs. om sjukdomen förekommer i släkten.

Behandling av XLH

Behandlingen av XLH är multidisciplinär. Den omfattar patientens hela livscykel och är anpassad till individens behov med hänsyn till sjukdomens svårighetsgrad. Behandlingen omfattar fysioterapi, ortopedisk korrigerande kirurgi och hjälpmedel, beroende på individuella behov. Regelbundna kontroller av en specialläkare som är specialiserad på skelettet är nödvändiga under hela livet.

XLH har traditionellt behandlats med fosfat och alfakalcidol. En behandling som påbörjas tidigt i barndomen kan bidra till att förbättra tillväxten och korrigera avvikande benmineralisering. Trots behandling kan patienterna behöva ortopedisk korrigerande kirurgi i barndomen och uppnår inte den nedärvda förväntade längden. Efter tillväxtfasen är betydelsen av fortsatt behandling mindre klar. Man vet inte säkert om vuxna eller ungdomar kommer att gynnas av en behandling efter tillväxtåldern, eller om de eventuella nackdelarna är flera än fördelarna. Behandling rekommenderas för vuxna vid stressfrakturer, som behandling av smärta i ben och senor, osteomalaci och i samband med ortopedisk kirurgi samt under graviditet.

Nackdelarna med fosfat- och alfakalcidolbehandling kan vara hypertyreos på grund av medicineringen, kalciumackumulering i njurarna och därav följande njursvikt. Behandlingen kräver noggrann uppföljning med blod- och urinprov och god följsamhet till behandlingen.

XLH är en fibroblasttillväxtfaktor 23- eller FGF23-medierad sjukdom. En ny behandling är den subkutana FGF23-antikroppen burosumab. Burosumab är en FGF23-neutraliserande antikropp som binder till FGF23 och hämmar dess aktivitet. Burosumab ökar njurarnas återupptagning av fosfat och höjer nivån av aktivt D-vitamin i blodet. Detta höjer fosfatnivåerna i plasma och symtomen på rakit lindras eller korrigeras. Läkemedlet godkändes i Finland för barn i tillväxtåldern 2021 och används för närvarande av färre än 10 barn i Finland. Det finns ingen information om behandlingens långtidseffekter, eftersom denna antikroppsterapi fortfarande är ny inom behandling av XLH.

XLH påverkar under hela livet

Det finns individuella variationer i debut, symtom och svårighetsgraden av XLH. Sjukdomens inverkan på den insjuknades liv är också individuell. Effekterna av sjukdomen blir vanligtvis synliga i den insjuknades dagliga liv från och med tillväxtåldern. Sjukdomen kan till exempel göra det svårt att arbeta och delta i vardagliga aktiviteter. På grund av den eventuella kortväxtheten kan man bli tvungen att göra förändringar i hemmet, på jobbet och i skolan. Många läkar- och kontrollbesök leder ofta till frånvaro för studeranden och personen i arbete. I och med de olika formerna av rehabilitering är det möjligt att få många olika former av stöd. Det lönar sig därför att tala med den vårdande instansen om utmaningarna i samband med sjukdomen och var man kan få stöd.

ärftlighet; genetiska defekter; tillväxtfaktor; fosfat; tillväxtstörningar; skelettproblem; nedärvning

Kyllä

Uppdaterad  13.2.2023