Associerade sjukdomar

Med associerade sjukdomar avses sjukdomar vars uppkomst påverkas av immunsuppressiv behandling. Alla lungtransplanterade får inte alla associerade sjukdomar. Uppkomsten av många associerade sjukdomar kan påverkas med sunda levnadsvanor som motion och näring.

​​

Immunsuppressiva läkemedel har ett stort antal biverkningar och medverkar till uppkomst av många associerade sjukdomar. Uppkomsten av många associerade sjukdomar kan påverkas med sunda levnadsvanor men helt kan de inte förebyggas med egen aktivitet. Typiska associerade sjukdomar efter lungtransplantationen är högt blodtryck, osteoporos, diabetes, högt kolesterol och njursvikt.

Högt blodtryck

De flesta lungtransplanterade får högt blodtryck. Blodtrycket är förhöjt när övertrycket är 140 eller undertrycket är över 90 eller högre. Förhöjt blodtryck skadar artärerna och orsakar hjärnförlamning och hjärtinfarkter. Förhöjt blodtryck under en lång tid förstorar hjärtat och leder obehandlad till hjärtsvikt. Även njurarna kan ta skada till följd av förhöjt blodtryck.

Orsaker till att blodtrycket höjs är vissa läkemedel (bl.a. immunsuppressiva läkemedel), riklig användning av bordssalt, övervikt, fet kost, alkohol och otillräcklig fysisk aktivitet. En stor del av patienterna behöver blodtrycksmedicin, men läkemedelsbehandlingen minskar inte levnadsvanornas betydelse.

Osteoporos

Osteoporos eller benskörhet är en ämnesomsättningssjukdom som leder till att bentätheten minskar och benen blir sköra. Normalt är nedbrytningen och uppbyggnaden av ben i kroppen balanserad. När det bryts ner mer ben än vad som återbildas minskar benmassan och dess struktur förändras. Detta kan leda till frakturer, smärtor i benstommen, längdminskning och framåtböjd hållning.

Förlust av benmassa är normalt när man blir äldre, men efter en lungtransplantation blir denna process snabbare. Orsaken är de immunsuppressiva läkemedlen, bland annat kortison. Skelettets tillstånd följs med mätningar av bentätheten före och efter lungtransplantationen. Alla patienter får förebyggande läkemedelsbehandling. Mångsidig kost, kalcium och D-vitamin samt motion stärker benbyggnaden.

Diabetes

Vuxendiabetes är en anhopning av ämnesomsättningsstörningar där en av de mätbara storheterna är förhöjd blodsockerhalt. Behandling med immunsuppressiva läkemedel (särskilt kortison) kan påverka sockeromsättningen. Diabetes som orsakas av kortison försvinner vanligen när behandlingens trappas ner. Grunden för helhetsvården är sunda levnadsvanor. Hälsosam kost, ökad fysisk aktivitet och viktkontroll inverkar alla positivt på fettvärdena och blodsockerbalansen.

När blodsockervärdena är under kontroll minskar organförändringarna i ögon, njurar och nerver. Nyttan är störst när även kolesterolvärdena och blodtrycket är på rätt nivå.

Hyperlipidemi

Hyperlipidemi eller höga blodfetter är en betydande riskfaktor som kan leda till en kranskärlssjukdom. Behandlingen med immunsuppressiva läkemedel höjer fettvärdena. Andra faktorer som höjer kolesterolet är bland annat övervikt, ålder, diabetes och högt blodtryck. Kolesterolsänkande medel (statiner) ges redan under de första dagarna efter transplantationen. I samband med läkemedelsbehandlingen är det viktigt att ha sunda levnadsvanor eftersom de stärker varandras effekt.

Tumörer

Immunsystemet försvarar kroppen också mot tumörer. När immuniteten försvagas ökar risken för tumörer vid immunsuppressiv behandling. Detta gäller framför allt cancer i lymfkörtlarna och hudtumörer. Hudtumörer kan opereras bort och orsakar sällan problem. Alla nya, förändrade eller förstorade födelsemärken och andra hudförändringar eller förstorade lymfkörtlar ska alltid visas för en läkare. För att förebygga hudcancer är det viktigt att skydda sig mot solen.

Nedsatt njurfunktion

Behandlingen med immunsuppressiva läkemedel kan leda till förändringar i njurfunktionen och leda till nedsatt njurfunktion. Njurfunktionen följs med regelbundna blodprov. För att förebygga nedsatt njurfunktion är det viktigt att effektivt behandla högt blodtryck, diabetes och fettomsättning. Saltkonsumtionen ska begränsas och antiinflammatoriska medel som belastar njurarna ska undvikas.

Kronisk avstötning

En kronisk funktionsstörning i lungtransplantatet yppar sig antingen som BOS (bronchiolitis obliterans syndrome) som gör de små luftvägarna trånga eller som en RAS-skada (restictive allograft syndrome) som minskar lungtransplantatets totalvolym. Både BOS och RAS kan upptäckas i datortomografi av lungorna.

I båda formerna av funktionsstörning sjunker blåsvärdena och i hälsotillståndet yppar det sig som sänkt prestationsförmåga och ökad andnöd. Bland annat upprepade akuta avstötningsreaktioner, virusinfektioner och magsaft som irriterar i luftrören (s.k. reflux) disponerar för kronisk avstötning. Alla faktorer bakom kronisk avstötning är inte kända.


Föregående sidaNästa sida

 


 

Uppdaterad  12.9.2019 15.47