Typ 1-diabetes och arbete

De flesta med typ 1-diabetes klarar sig lika bra i arbetslivet som alla andra.

​​​​ Du måste ta hänsyn till sjukdomens behandling i ditt vardagliga liv, också i arbetet. Det finns yrken, där hänsynstagandet och skötandet av din diabetes kräver större ansträngningar än normalt.

Typ 1-diabetiker i arbetslivet bedömer i genomsnitt att deras hälsa och arbetsförmåga är god, och de har inte för avsikt att gå i pension tidigare än andra.

De flesta klarar sig lika bra som andra i arbetslivet, även om det är mycket vanligt med stress som orsakas av att sammanpassa arbete och diabetes. Därtill upplever många att det är svårt att tala om sin diabetes för arbetskamrater och chefer.

I arbetsintervjuer behöver du inte tala om saker som gäller din hälsa och intervjuaren har inte rätt att fråga om dem, om inte ditt hälsotillstånd påverkar din möjlighet att utföra arbetet på ett säkert sätt. Men om arbetet är sådant att diabetes kan orsaka riskfyllda situationer, är det skäl att tala om att du har diabetes.

Arbetsgivaren kan säga upp arbetsavtalet om du har dolt din sjukdom när du har ansökt om ett jobb som inte lämpar sig för diabetiker. I anställningsundersökningen vid företagshälsovården tar en företagshälsoläkare som känner till kraven i arbetet ställning till om det passar för diabetiker och hur det kan påverka diabetes.

På arbetsplatsen lönar det sig att tala om din diabetes och hur den påverkar ditt arbete och din arbetsförmåga för din chef och åtminstone för dina närmaste kolleger. Samtidigt kan ni avtala om till exempel rutiner för att arbeta ensam och pauser och om att eventuellt pröva på arbetsrotation. Det är också bra att tillsammans gå igenom anvisningar för första hjälpen.

Vissa har diabetes redan när de ansöker om arbete, medan andra insjuknar när de redan är i yrkeslivet. Du ska absolut tala om för företagshälsovården att du har diabetes, även om den behandlas någon annanstans. Det är viktigt att du tillsammans med arbetsgivaren och företagshälsovården diskuterar din arbetsförmåga och hur du klarar dig i jobbet så att ni vid behov kan ändra på eller byta dina arbetsuppgifter.

Eriks arbetsliv

Erik är 60 år och han insjuknade i typ 1-diabetes i ungefär 40 års ålder. Han har sedan 1970-talet ett kontorsarbete i en medelstor kommun. I sitt eget arbetsrum kan Erik enkelt mäta blodsockret och sticka insulin. På rummet har han också alltid för säkerhets skull något smått att äta och dricka. Från första början beslöt sig Erkki för att öppet berätta om sin diabetes, ”alla känner till den, jag har inte dolt den på något sätt”. Delvis därför att han har upplevt det som naturligt, delvis för att kollegerna är det bästa trygghetsnätverket vid speciella situationer. Om han till exempel går ut i arkivet för att jobba ensam där en dag och inte har mat med sig, talar han om det för en kollega: ”där hittar ni mig”.

Tidvis har Erik känningar orsakade av för lågt blodsocker: tankarna löper inte, han mår dåligt på något sätt, ibland skakar händerna, benen känns tunga och golvet mjukt. I synnerhet under stressigare perioder på jobbet håller Erik sitt blodsocker lite högre än vanligt, fastän han vet att det är skadligt i det långa loppet. Han säger att han aldrig varit borta från jobbet eller lämnat något ogjort på grund av sin diabetes. Han har visserligen haft några långa sjukskrivningar under sin karriär, ​men de har berott på besvär i rörelseorganen. Han har också diskuterat sin diabetes vid besök på företagshälsovården, men själva diabetesvården har hela tiden skötts av universitetssjukhusets poliklinik.

Erik har inte haft behov av någon särbehandling på arbetsplatsen. Han äter vanlig mat och sköter sitt jobb på normalt sätt. Ibland måste han ta det lugnt en stund, gå på årskontroller och förutse speciella situationer, t.ex. genom att ha med sig mat eller tala om saken för en kollega. Erik tycker om sitt arbete och har klarat sig bra i det.

Föregående sidaNästa ​sida

 


 
Uppdaterad  27.5.2019 7.52