De vanligaste läkemedlen som används för behandling av typ 2-diabetes förorsakar inte för lågt blodsocker. Dessa är metformin, olika tabletter eller injektioner som inverkar genom tarmhormonerna, samt läkemedel som sänker glukoshalten eller ökar insulinkänsligheten. Om de här läkemedlen används i kombination med insulinbehandling kan för lågt blodsocker förekomma. Detta måste beaktas vid förändringar i medicineringen.

Man avbryter vanligen tablettmedicineringen och tarmhormoninjektionerna vid magsjuka och sådana akuta sjukdomar som gör att man inte kan äta och dricka normalt.

Tablettläkemedel som ökar risken för lågt blodsocker

Långtidsverkande sulfonylurea, dvs. glimepirid, glibenklamid och glipizid, ökar schematiskt utsöndringen av insulin. De kräver en relativt regelbunden måltidsrytm och jämn mängd av kolhydrater i måltiderna, samt mellanmål före motion, så att blodsockret inte sjunker för lågt.

Måltidstabletter, dvs. glinider, har en kortare verkan och doseringen har anpassats till måltidens kolhydrater. Om måltiden innehåller mindre kolhydrater än vanligt, kan blodsockret sjunka för mycket. I så fall måste läkemedelsdosen minskas.

Effekten av läkemedel som ökar bukspottkörtelns insulinproduktion upphör schematiskt först när läkemedlets verkan slutar. Läkemedlens verkan kan bli kraftigare och långvarigare i samband med akuta sjukdomar, och t.ex. om det uppstår njur- eller hjärtsvikt.

Dåligt näringsintag och hög ålder utgör riskfaktorer för lågt blodsocker orsakat av sulfonylureatabletter. Tabletternas effekt förstärks också om man tar acetylsalicylsyra eller dricker alkohol.

Injicerade tarmhormonpreparat, dvs. GLP-1

Diabetes kan också behandlas med GLP-1-preparat som injiceras under huden (GLP-1 betyder peptid 1 som påminner om glukagon). Den här injektionen innehåller inte insulin och orsakar inte i sig för låga blodsockervärden. Om man samtidigt använder insulin, ska det beaktas i läkemedelsdoserna för att hindra att blodsockret sjunker för mycket.