Om det inte finns tillräckligt med insulin (typ 1-diabetes) eller när insulinet inte fungerar normalt på grund av insulinresistens (typ 2-diabetes), producerar levern för mycket socker i blodomloppet. Detta överskottssocker utsöndras via njurarna och urinen ur kroppen, varvid man förlorar vätska och energi. Till följd av detta ökar urinvolymerna, kroppen torkar, man känner sig törstig, vikten går ned och man är trött. Uttorkningen kan vara förknippad med muskelkramper, särskilt nattetid.

Insulin behövs för att energin ska kunna utnyttjas särskilt i muskler och fettvävnad. Insulinbrist leder till minskad muskel- och fettvävnad och viktnedgång. Aktiva idrottare kan märka att muskelträning inte ger styrka vid ins​ulinbrist.

Ett högt blodsocker påverkar synförmågan. Ögats lins sväller, vilket får synförmågan att variera. Ofta försämras fjärrseendet. När blodsockret normaliseras återställs även synförmågan, men det kan ta en tid innan ögat anpassar sig.

Då och då upptäcks typ 2-diabetes utifrån försämrad syn på ögonläkarens mottagning. Ibland kan det redan när typ 2-diabetes konstateras, om blodsockret och/eller blodtrycket har varit förhöjda utan att man vetat om det, ses små diabetesrelaterade förändringar i blodkärlen i ögat vid en noggrann kontroll.

Vid typ 1-diabetes utvecklas och försvåras blodsockersymtomen i regel under dagar eller veckor. En fördröjd diagnos kan leda till en syraförgiftning, det vill säga ketoacidos, på grund av insulinbrist.