Om man vill veta om bukspottkörtelns betaceller producerar tillräckligt, kan man undersöka halten av C-peptid ur ett blodprov. I betacellerna uppkommer först ett förstadium till insulin, varav en del spjälkas bort, det vill säga C-peptid, och kvar blir aktivt insulin.
(Klicka på bilden för att göra den större)
Halten av C-peptid beskriver insulinutsöndringen. Om blodsockret stiger det minsta, utsöndrar bukspottkörteln insulin och C-peptid i blodomloppet. Ju högre blodsockret blir, desto mer insulin och C-peptid borde det utsöndras – om bukspottkörteln klarar av det.
Vid insulinbrist är blodsockret högt och C-peptid lågt. Vid insulinresistens är blodsockret å andra sidan högt och C-peptid högt (dålig insulineffekt).
(Klicka på bilden för att göra den större)
Antikroppsundersökningar som bestäms ur ett blodprov används för att ta reda på om det rör sig om autoimmun diabetes (typ 1-diabetes eller LADA). Cirka 90 procent av dem som insjuknar i typ 1-diabetes som barn eller unga har antikroppar riktade mot insulin, mot strukturer i bukspottkörtelns cellöar (ICA), mot glutaminsyradekarboxylas (GAD) och/eller mot tyrosinfosfatas (IA2) . Vuxna har i regel främst GAD-antikroppar, medan unga vuxna även kan ha antikroppar mot IA2 (även utan GAD-antikroppar).