Störningar i fettomsättningen​

Lipid = fettämne, till exempel kolesterolipidi

Dyslipidemi = störning i fettomsättningen

Lipoprotein = partikel bildad av lipid och protein, transportform för lipider i blodet

Kolesterol = fettämne som fås från näringen eller bildas i levern. Det allmänna målet är under 5 mmol/l.

LDL-kolesterol = Low Density Lipoprotein, skadlig i för stora mängder, ”det dåliga kolesterolet”.

HDL-kolesterol = High Density Lipoprotein, nyttig, ”det goda kolesterolet”. Det allmänna målet för kvinnor är över 1,3 mmol/l och för män över 1,1 mmol/l.

VLDL ( Very Low Density Lipoprotein)

Triglycerider = fettsyra i blodet och energiförrådsfett i fettvävnaden​.

Vid typ 1-diabetes förändras halten av skadligt LDL-kolesterol som lätt fastnar vid blodkärlsväggarna inte nämnvärt. Dess målnivå är emellertid lägre, om personen har konstaterats lida av artärsjukdom eller andra diabetesrelaterade följdsjukdomar. Halten av HDL-kolesterol är ofta anmärkningsvärt hög. Den senaste tidens forskning har dock visat att en förhöjd HDL-kolesterolhalt inte är en pålitlig skyddande faktor för artärsjukdom.

Typ 2-diabetes är normalt förknippad med en mer omfattande störning i ämnesomsättningen, där blodfetternas relativa mängder avviker från det normala. Blodets triglyceridhalt är förhöjd och LDL-kolesterolpartiklarnas struktur är liten och tät. Denna situation är ofta förknippad med andra avvikelser i ämnesomsättningen, som till exempel högt blodtryck, försämrad insulineffekt, eller insulinresistens, fettlever och en fettdistribution som är koncentrerad till midjan, vilka tillsammans med störningar i fettomsättningen kraftigt ökar risken för artärsjukdom.

Uppföljning och behandling av blodets fettvärden är en viktig del av behandlingen och förebyggandet av artärsjukdomar.

Mätning av blodets fettvärden med normala laboratorieprover är inexakt, eftersom de inte mäter fördelningen av fettpartiklarnas underklasser eller deras storlek eller funktion, utan endast totalkolesterol, LDL-kolesterol, HDL-kolesterol eller triglycerider i plasma vid en enda tidpunkt. Ibland kan man som noggrannare undersökningar till exempel differentiera mellan totalkolesterol och HDL-kolesterol (”non-HDL-cholesterol”) eller mäta apolipoprotein-B (apoB) eller lipoprotein-(a) [Lp(a)].

Fördelningen av de olika lipidpartiklar i blodet blir oftast skadlig för artärerna när ärftliga faktorer, livsstil, ålder och sjukdomar samverkar. En stor halt av särskilt LDL- och VLDL-lipidunderklasserna står i ett direkt orsakssamband med kolesterolansamlingar på blodkärlens innerhinna, där en inflammationsreaktion ger upphov till artärsjukdom. Dessa särskilt skadliga partikelunderklasser kan alltså inte direkt mätas, men LDL-kolesterolhalten i plasma beskriver väl den risk för artärsjukdom som är förknippad med LDL-partiklar. En förhöjd triglyceridhalt är förknippad med en stor halt av VLDL-kolesterol och också detta fettvärde är förknippat med en förhöjd risk för artärsjukdom.

Det är särskilt metabolt syndrom och typ 2-diabetes som är förknippade med en förhöjd halt av triglycerider i blodet och en liten och tät struktur hos LDL-kolesterolpartiklarna. Andra typiska drag är en låg HDL-kolesterolhalt, förhöjd apoB-halt och en förlängt hög halt av triglycerider efter måltider. Denna kombination kallas för diabetesdyslipidemi. Detta är ofta förknippat med andra avvikelser i ämnesomsättningen, som till exempel förhöjt blodtryck, försämrad insulineffekt, det vill säga insulinresistens, fettlever och en fettdistribution som är koncentrerad till midjan och kring de inre organen. Tillsammans med störningar i fettomsättningen ökar de kraftigt risken för artärsjukdom, även om LDL-kolesterolhalten endast skulle vara lite förhöjd eller rentav på målnivån för befolkningen överlag.

Personer med typ 1- eller typ 2-diabetes hör till högriskgruppen för artärsjukdom. För diabetiker är det allmänna målet för LDL-kolesterol i plasma under 2,5​​ mmol/l (millimol per liter).

Typ 1- eller typ 2-diabetiker med konstaterad utsöndring av protein i urinen eller andra riskfaktorer för artärsjukdom hör till gruppen med mycket stor risk för artärsjukdom. Personer som redan har artärsjukdom hör också till denna grupp. I sådana fall är målnivån för LDL-kolesterol i plasma 1,8 mmol/l eller mindre, det vill säga på samma nivå som för personer som redan har en konstaterad artärsjukdom.

Livsstilsbehandling och läkemedelsbehandling kompletterar varandra, så personer som tar lipidmediciner gynnas också av livsstilsbehandling. Grundprinciperna för en livsstilsbehandling som främjar artärhälsan och gynnar lipidnivåerna utöver rökfrihet är följande:

Mångsidig kost och minskad alkoholkonsumtion​

• mångsidig näring
• lämpligt förhållande mellan energiintag och förbrukning
• liten mängd mättat och hårt fett (transfett)
• måttlig mängd omättat (mjukt) fett
• rikligt intag av fibrer
• liten mängd tillsatt socker, sockrade drycker och spannmålsprodukter med lite fiber
• liten mängd salt
• Bli av med övervikt

Genom att ändra fettsammansättningen i näringen enligt rekommendationerna kan man minska LDL-kolesterolhalten i blodet och risken för artärsjukdom.

Energiintaget kan ändras enligt behov, bara man fäster vikt vid kvaliteten på fett-, kolhydrat- och proteinkällorna och väljer mjukt, omättat fett, fiberhaltiga kolhydratkällor och proteinkällor från växtriket.

Det är viktigt att inte ersätta mättat fett med snabba kolhydrater, som till exempel spannmålsprodukter med lite fibrer och produkter som innehåller tillsatt socker.

Det rekommenderas att man regelbundet äter fisk (särskilt fet fisk) 2–3 gånger i veckan.

Om man ersätter hårt fett med ett ökat intag av alfalinolensyra (fleromättad fettsyra från växtriket) som förekommer i bland annat rybsolja, kan man minska total- och LDL-kolesterolhalten i plasma.​

Vissa livsmedel har tillsatta växtstanoler eller -steroler. Om dessa används regelbundet i doser om 1,5–3 gram per dygn minskar de LDL-kolesterolhalten i plasma med cirka 10 % när de tas som ett komplement till en kost som följer rekommendationerna.

Alkohol höjer triglyceridhalten i plasma, så konsumtionen bör minskas om den är för stor.

Om triglyceridhalten i plasma är avsevärt förhöjd (över 5–10 mmol/l), ska man avstå från alkohol helt och hållet, särskilt om man haft bukspottkörtelinflammation.

Regelbunden uthållighets- och muskelkonditionsträning

Liten fysisk aktivitet eller dålig uthållighetskondition är riskfaktorer för artärsjukdom, och det finns ett samband mellan dessa och dödsfall på grund av artärsjukdom .

Motionens gynnsamma verkningar kan delvis förklaras med fördelaktiga förändringar i lipiderna.

Övriga gynnsamma förändringar kan ske i kroppssammansättning (minskad fettvävnad, ökad muskelvävnad), sockeromsättning, blodtryck, låggradig inflammation och funktionen hos artärernas innerhinna.​

Om behandlingsmålet för blodlipiderna hos en diabetiker inte nås med hjälp av livsstilsbehandling inom 3–6 månader, borde man i regel påbörja lipidläkemedelsbehandling. Den är oftast en bestående medicinering. Den behandlande läkare bedömer individuellt unga (< 40 år) personers behov av läkemedelsbehandling.

Lipidläkemedelsbehandlingen strävar till att förebygga förekomsten av artärsjukdom, det vill säga hjärtinfarkt, störningar i hjärnans blodcirkulation eller ateroskleros i benen eller att förhindra att en redan befintlig artärsjukdom förvärras. Med modern läkemedelsbehandling kan man hos en del personer konstatera att existerande ateroskleros (stela artärer) minskar när LDL-kolesterolhalten sjunker till nivån 1,8 mmol/l eller under.

Livsstilsbehandling är viktig även vid läkemedelsbehandling. Var och en bör planera sina egna mål och metoder för att uppnå målen.

Vid läkemedelsbehandling är det statiner som har gett den mest övertygande kliniska evidensen gällande såväl förebyggande som uppbromsande av en befintlig, konstaterad artärsjukdom.

Statinbehandling minskar dödligheten bland diabetiker och insjuknandet i artärsjukdomar.

I en analys av flera undersökningar som omfattade över 130 000 personer konstaterades det att artärsjukdomsfall minskar med en dryg femtedel bland diabetiker för varje 1 mmol/l som LDL-kolesterolhalten sjunker.

Även vid st​örningar i fettomsättningen hos diabetiker, där en hög triglyceridhalt i plasma och låg HDL-kolesterolhalt är typiska, är det primära läkemedlet statiner. Om statiner inte lämpar sig för patienten, kan man även överväga ezetimib eller i vissa fall fibrat.

Det finns även klinisk evidens för fördelarna med resiner, fibrater, ezetimib och evolokumab, men dessa läkemedel är sekundära och användningen av dessa eller kombinationsbehandling övervägs individuellt.