​​​Det första tecknet på diabetesnjursjukdom, det vill säga nefropati, är så kallad mikroalbuminuri, som avser en liten utsöndring av proteinet albumin i urinen. Albumin utsöndras i så små mängder att det krävs en mycket känslig metod för att det ska upptäckas i ett urinprov. Detta skede kallas för mikroalbuminuri. Mikroalbuminuri är inte förknippad med några symtom. Det är emellertid mycket viktigt att upptäcka mikroalbuminuri, eftersom man genom en bra behandling kan få mikroalbuminuri att försvinna helt.

Hos en del diabetiker fortskrider njursjukdomen dock. Mer protein börjar utsöndras i urinen. Detta skede kallas för proteinuri. Om mängden protein som utsöndras i urinen är riklig, kan proteinhalten i blodet vara för låg. Detta kan ledda till svullnader.

Även njurarnas förmåga att rena kroppen på slaggämnen kan försämras. Detta undersöks genom att bestämma kreatininvärdet (S-kreatinin) ur ett blodprov och på basen av värdet kan man beräkna den glomerulära filtrationsförmågan (eGFR). I regel orsakar inte lindrig eller ens medelsvår njursvikt några symtom.

Diabetisk njursjukdom, protein i urinen och njursvikt ökar var för sig och tillsammans risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Bra behandling av diabetes minskar såväl risken för blod- och kärlsjukdomar som bromsar upp njursjukdomens fortskridande.

Njursjukdomen kan fortskrida långsamt under årens lopp. Svår njursvikt, uremi, behandlas med dialysbehandling och njurtransplantation.