Mikroalbuminuri konstateras genom att mäta mängden albumin som utsöndras i urinen. Det enklaste sättet är att ge ett prov från den första morgonurinen, ur vilket man bestämmer förhållandet mellan albumin och kreatinin i urinen; U-AlbKrea. Hos män tolkas upprepade värden över 2,5 mg/mmol och hos kvinnor över 3,5 mg/mmol som mikroalbuminuri.
Den exaktaste metoden är att bestämma albuminutsöndringen i urinen från urin som samlats under natten (cu-Alb). Värden som upprepade gånger (minst två av tre resultat) ligger mellan 20–200 µg/min indikerar mikroalbuminuri.
Proteinuri kallas det när U-AlbKrea är över 25 mg/mmol hos män och över 35 mg/mmol hos kvinnor eller om det utsöndras över 200 µg/min albumin i urinen vid insamling av natturin (cu-Alb). Denna mängd protein kan även ses i ett normalt urinprov med remsor (U-KemSeul).
Timmarna innan man lämnar urinprovet ska man undvika tung fysisk ansträngning och mätningen ska inte göras om man har inflammation eller menstruation.
Njurarnas filtreringsfunktion mäts genom att ur blodprov bestämma kreatininhalten i plasma (P-Krea). Kreatinin bildas normalt av musklernas ämnesomsättning. Hos vuxna män är kreatinin normalt under 100 och hos kvinnor under 90 mikromol per liter (µmol/l). Hos diabetiker kan njurfunktionen försämras, även om utsöndringen av albumin i urinen skulle vara normal. Därför bestäms kreatininvärdet årligen.
Kreatininvärdet stiger när njurarnas filtreringsfunktion försämras. Värdet beror emellertid på personens storlek och särskilt mängden muskelmassa. Hos muskulösa personer kan kreatininvärdet vara högre än hos personer med liten muskelmassa, även om deras njurar fungerar lika bra.
Laboratoriet beräknar utifrån kreatininvärdet och personens kön och ålder en uppskattning av filtreringsförmågan hos njurglomeruli. Detta förkortas eGFR (estimated Glomerulas Filtration Rate). eGFR-värdet sjunker då njurarnas funktion avtar.