Albuminuri konstateras genom att mäta mängden albumin som utsöndras i urinen. Det enklaste sättet är att ge ett prov från den första morgonurinen, ur vilket man bestämmer förhållandet mellan albumin och kreatinin i urinen; U-AlbKre. Upprepade värden över 3,0 mg/mmol tolkas som albuminuri. Eftersom albuminutsöndringen varierar, skall ett positivt resultat förekomma i två av tre urinprov som är tagna under en tidsperiod på 3-6 månader.
Den exaktaste metoden är att bestämma albuminutsöndringen i urinen från urin som samlats under natten (cu-Alb). Värden som upprepade gånger ligger mellan 20–200 µg/min indikerar albuminuri.
Ökad albuminuri indikeras då U-AlbKrea är över 30 mg/mmol eller om det utsöndras över 200 µg/min albumin i urinen vid insamling av natturin (cu-Alb). Denna mängd protein kan även ses i ett normalt urinprov med remsor (U-KemSeul).
Timmarna innan man lämnar urinprovet ska man undvika tung fysisk ansträngning och mätningen ska inte göras om man har inflammation eller menstruation.
Njurarnas filtreringsfunktion mäts genom att ur blodprov bestämma kreatininhalten i plasma (P-Krea). Kreatinin bildas normalt av musklernas ämnesomsättning. Hos vuxna män är kreatinin normalt under 100 och hos kvinnor under 90 mikromol per liter (µmol/l). Hos diabetiker kan njurfunktionen försämras, även om utsöndringen av albumin i urinen skulle vara normal. Därför bestäms kreatininvärdet årligen.
Kreatininvärdet stiger när njurarnas filtreringsfunktion försämras. Värdet beror emellertid på personens ålder, storlek och särskilt mängden muskelmassa. Hos muskulösa personer kan kreatininvärdet vara högre än hos personer med liten muskelmassa, även om deras njurar fungerar lika bra.
Laboratoriet beräknar utifrån kreatininvärdet och personens kön och ålder en uppskattning av filtreringsförmågan hos njurglomeruli. Detta förkortas eGFR (estimated Glomerular Filtration Rate). eGFR-värdet sjunker då njurarnas funktion avtar.