Perifer neuropati

Den vanligaste funktionsstörningen i nerverna på grund av diabetes drabbar de perifera nerverna i extremiteterna, såväl känselnerver som nervskador som påverkar muskelfunktionen, det vill säga neuropati.

​​​​​​​​​​​​​Den vanligaste formen av diabetesneuropati är en nervskada som drabbar de perifera nerverna i extremiteterna, såväl känselnerver som muskelfunktion (distal sensomotorisk polyneuropati). Dylik neuropati i det perifera nervsystemet börjar oftast i fötterna och så småningom kan den sprida sig uppåt i benen. Symtomen förekommer både som en känsla av strumpa på benen och som en handske över händerna.

Känselrelaterade symtom är domningar, stickningar, känselbortfall och i vissa fall även smärta. Normalt känns symtomen mest vid vila, till exempel nattetid. Neuropati kan i vissa fall vara förknippad med muskelsvaghet eller svårigheter att gå. Neuropati kan vara symtomfri i upp till hälften av fallen, varför det är viktigt med screening. Brist på skyddskänsel är den främsta riskfaktorn för diabetesfotsår. Genom att screena och behandla neuropati kan man förebygga uppkomsten av fotsår samt amputationer.

Undersökningar

Beröringskänseln undersöks i fötterna med en tunn och böjlig tråd, monofilament, oftast på åtminstone tre punkter. Dessutom unders​öks ofta vibrationssinnet i foten samt sträckreflexerna. Den känsligaste metoden för att mäta funktionen hos de stora nervfibrerna är undersökning av nervbanornas ledningsförmåga, ENMG-undersökning, men det behövs inte om man har typiska symtomen för diabetesneuropati.

Läs mer:

Undersökning av fötterna och riskfaktorer, Diabeteshuset 


Föregående sidaNästa sida

​​ 


​​

Uppdaterad  11.6.2019 14.00