Diabetesretinopati är i början oftast helt symtomfri. Det är ytterst viktigt att regelbundet undersöka ögonbotten för att konstatera förändringar i näthinnan, så att man i tid upptäcker förändringar som kräver behandling.

När retinopatin fortskrider kan den försämra synen och orsaka varierande synrubbningar. Förändringar i området för den största synskärpan kan försämra färgseendet och förmågan att urskilja kontraster. Svullnad och blödningar i mitten av näthinnan kan snabbt försämra närseendet, till och med inom loppet av timmar–dagar. Svullnaden är ofta även förknippad med förvrängd syn, som särskilt försvårar arbete på nära håll och detaljseende.

Vid svår, det vill säga proliferativ, retinopati har det vuxit nya blodkärl i ögonbotten och dessa kan läcka in i glaskroppen. Personen upplever en blödning i glaskroppen som en skur av små svarta fläckar, rörliga förgrumlingar, splittrat synfält eller olika grad av nedsatt syn. Om synen blir svart eller en stor del av synfältet saknas, kan det vara tecken på att tät glaskroppsblödning eller lossnad näthinna föreligger. Svår ögonsmärta som är förknippad med svår retinopati kan vara ett tecken på att ögontrycket har stigit eller på neovaskulärt glaukom, som numera lyckligtvis är ganska sällsynt.