Retinopati konstateras utifrån läkares undersökning av ögonbotten eller tolkning av ögonbottenfotografier. Alla med diabetes bör låta undersöka sina ögonbottnar regelbundet. Sättet som detta görs på (screening med ögonbottenfotografering eller ögonläkarundersökning) beror på symtomen och övriga ögonsjukdomar. Ögonbottenfotografering är en bevisat känslig metod för att konstatera retinopati.
Ett svartvitt foto av en frisk ögonbotten.
Svartvitt foto av en frisk ögonbotten.
Syftet med screening med fotografering är att konstatera de första förändringarna till följd av retinopati samt att vid behov hänvisa personen till ögonläkare för bedömning av behandlingsbehovet. I Finland finns det en nationell rekommendation för screening med ögonbottenfotografi, som anger att ögonbottenfotografering görs med 1–3 års mellanrum beroende på diabetestyp och hur svår retinopatin är.
| Grupper som screenas |
Screeningintervall
|
| Personer med typ 1-diabetes, personer som insjuknat före 10 års ålder | Från och med 10 års ålder vartannat år så länge fynden är normala. Efter förändringar årligen eller oftare. |
| Personer med typ 1-diabetes, personer som insjuknat efter 10 års ålder | I diagnosskedet och därefter vartannat år så länge fynden är normala. Efter förändringar årligen eller oftare. |
| Personer med typ 2-diabetes | I diagnosskedet och därefter vart tredje år så länge fynden är normala. Med två års mellanrum om små förändringar konstateras. Årligen eller oftare om det finns mer förändringar. |
Gravida
| När graviditet planeras eller genast i början av graviditeten. Under graviditeten enligt grad av retinopati, njurtillstånd och blodtryck. Efter graviditeten oftare än vanligt under ett år om måttliga förändringar konstateras. För personer med graviditetsdiabetes behövs ingen ögonbottenscreening. |
Källa: God medicinsk praxis-rekommendation för diabetesretinopati, Duodecim.
Föregående sidaNästa sida