Laserbehandling av näthinnan används vid proliferativ retinopati samt perifer makulasvullnad och ibland även för behandling av svår bakgrundsretinopati. Det finns två typer av laserbehandling: lokal behandling av makula och spridd laserbehandling av näthinnan utanför makula, det vill säga panfotokoagulering.
Laserbehandling har konstaterats minska försämringen av retinopati och synnedsättning. Den effektiviserar blodcirkulationen i mittområdet av näthinnan som är viktigt för synen, förbättrar näthinnans syretillgång, förhindrar benägenheten för nya kärl att växa och avhjälper svullnad genom att minska läckage från blodkärlen. Behandlingen görs efter isättning av pupillvidgande droppar under 1–2 poliklinikbesök, men vid behov kan behandlingen göras på nytt.
Bilden visar en laserbehandlad ögonbotten.
Svullnad i mitten av näthinnan kan snabbt försämra det centrala seendet och orsaka betydande synstörningar. Läkemedel som injiceras i ögats glaskropp utgör numera den primära behandlingen av central makulasvullnad och deras effekt har bevisats i omfattande undersökningar. Behandlingen görs normalt som några serier av injektioner som ges med 4–8 veckors mellanrum. Injektionen är ett snabbt och oftast smärtfritt ingrepp, som görs vid ett poliklinikbesök. De läkemedel som primärt används för behandlingen är VEGF-hämmare (hämmare av vaskulär endotelcellstillväxtfaktor) och i andra hand kortikosteroider.
Injektioner i ögat kan även användas före näthinnekirurgiska ingrepp i glaskroppen för att förebygga operationsrelaterad glaskroppsblödning, klarna upp glaskroppsblödningar orsakade av proliferativ retinopati och tillsammans med laserbehandlingen lugna ner tillväxten av nya blodkärl.
Vid avancerad makulasvullnad som orsakas av svår proliferativ retinopati eller drag till följd av att glaskroppshinnan fastnat kan man ibland bli tvungen att vidta glaskropps- och näthinnekirurgiska åtgärder, där den vanligaste är avlägsnande av glaskroppen, det vill säga vitrektomi. Hur akut den kirurgiska behandlingen är beror bland annat på det tidigare tillståndet i ögonbottnen, det andra ögats tillstånd samt en avvägning mellan de fördelar som kan uppnås och de risker som åtgärden kan medföra.