Samma faktorer höjer blodtrycket hos diabetiker som hos andra.

Typ 1-diabetes höjer inte i sig blodtrycket. En avsevärt hög blodsockernivå belastar njurarna, varvid blodtrycket kan vara förhöjt. Långvarig diabetes kan skada njurarna, vilket indikeras av protein i urinen. Då brukar blodtrycket i regel stiga.

Personer med typ 2-diabetes har ofta en mer omfattande störning i ämnesomsättningen, ett metabolt syndrom. Förhöjt blodtryck är typiskt vid metabolt syndrom.​

Utredning av förhöjt blodtryck omfattar en läkarintervju och -undersökning samt blod- och urinprover, som används för att försöka utesluta övriga blodtryckshöjande sjukdomar, som till exempel sjukdomar i binjurarna eller njurarna. Sådana övriga sjukdomar som kan behandlas är emellertid sällsynta.

Undersökningar görs även för att utreda övriga riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar. I de första undersökningarna utreds om det förhöjda blodtrycket eventuellt redan har orsakat skadliga effekter i kroppen. Hjärtfilm (EKG = elektrokardiografi) visar utöver hjärtrytmen om blodtrycket har påverkat hjärtmuskeln på ett skadligt sätt.

Belastningen på njurarna utreds genom att undersöka proteinet albumin i urinprov med en känslig metod. Små blodkärl i ögonbotten undersöks genom fotografering eller på ögonläkarmottagning.  ​Andningsuppehåll under sömnen (sömnapné) kan höja blodtrycket. Det kan utredas med en undersökning, där man under natten följer med andningen och blodets syrehalt när personen sover.