Samma faktorer höjer blodtrycket hos diabetiker som hos andra.
Typ 1-diabetes höjer inte i sig blodtrycket. En avsevärt hög blodsockernivå belastar njurarna, varvid blodtrycket kan vara förhöjt. Långvarig diabetes kan skada njurarna, vilket indikeras av protein i urinen. Då brukar blodtrycket i regel stiga.
Personer med typ 2-diabetes har ofta en mer omfattande störning i ämnesomsättningen, ett metabolt syndrom. Förhöjt blodtryck är typiskt vid metabolt syndrom.
Utredning av förhöjt blodtryck omfattar en läkarintervju och -undersökning samt blod- och urinprover, som används för att försöka utesluta övriga blodtryckshöjande sjukdomar, som till exempel sjukdomar i binjurarna eller njurarna. Sådana övriga sjukdomar som kan behandlas är emellertid sällsynta.
Undersökningar görs även för att utreda övriga riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar. I de första undersökningarna utreds om det förhöjda blodtrycket eventuellt redan har orsakat skadliga effekter i kroppen. Hjärtfilm (EKG = elektrokardiografi) visar utöver hjärtrytmen om blodtrycket har påverkat hjärtmuskeln på ett skadligt sätt eller om det finns tecken på koronar hjärtsjukdom.
Belastningen på njurarna utreds genom att undersöka proteinet albumin i urinprov med en känslig metod. Små blodkärl i ögonbotten undersöks genom fotografering eller på ögonläkarmottagning. Andningsuppehåll under sömnen (sömnapné) kan höja blodtrycket. Det kan utredas med en undersökning, där man under natten följer med andningen och blodets syrehalt när personen sover.