Behandling med insulinpump lämpar sig i princip för vem som helst som lider av insulinberoende diabetes samt som kan och är villig att omfatta kunskaperna och färdigheterna som behövs för pumpbehandlingen. I praktiken rekommenderas insulinpumpen i fall där insulinsubstitution inte lyckas eller är mycket svår med flerinjektionsbehandling och glukossensorering.
Behandlingen med insulinpump kräver att personen med diabetes
- behärskar flerinjektionsbehandling. Om tillförseln av insulin från pumpen avbryts måste hen kunna använda reservsystem, dvs. behärska flerinjektionsbehandling.
- genomför glukossensorering eller egenmätning av blodsocket 5–10 gånger per dygn.
- uppskattar kolhydratmängden i måltiderna och doserar måltidsinsulin i lämpliga mängder enligt kolhydrater, blodsockervärdet och motion eller annan verksamhet.
- har insikter och ser sig besvär med att lära sig pumpens funktioner och de mångsidiga användningsmöjligheterna.
- är omsorgsfull i hanteringen av pumpen samt tillhörande utrustning och insulin.
Insulinpumpbehandling kan övervägas
Om en person med insulinberoende diabetes
- trots effektiviserad egenvårdshandledning, individuellt anpassad flerinjektionsbehandling och glukossensorering, har svårigheter att uppnå målen för behandlingen, eller om pumpbehandlingen verkar vara ett bättre alternativ med tanke på livskvaliteten.
- har ett så litet behov av insulin att det är lättare att dosera insulinet och kontrollera dosens noggrannhet med en insulinpump.
- har problem med för lågt blodsockervärde upprepade gånger.
- drabbas av ett gryningsfenomen som är svårt att hantera, dvs. behovet av insulin ökar så mycket på morgonnatten att det blir svårt att behandla blodsockervärdet med långverkande basinsulin.
- har problem med att injicera insulin.
- fortlöpande behöver varierande doser av basinsulin i synnerhet i samband med arbete eller hobbyer.