I fråga om typ 2 diabetes innefattar den vanligaste formen av insulinbehandling en kombination av basinsulin och andra diabetesläkemedel. På natten och mellan måltiderna hindrar det långverkande basinsulinet att socker frigörs från levern på ett olämpligt sätt, så att den målsatta nivån för blodsockervärdet kan uppnås i synnerhet vid uppvaknandet på morgonen.
Insulinbehandlingen kan påbörjas vid en hälsocentral eller på något annat ställe inom öppenvården. Skötaren ger råd, visar insulininjektionstekniken och ger handledning om användningen av injektionsverktygen. Med läkaren kommer man överens om insulindosen och antalet tabletter elle GLP-1 injektion. På vårdstället ges också anvisningar om hur insulindosen justeras enligt resultaten av de egna mätningarna av blodsockervärdet.
Övergången till den nya behandlingsformen kan i början orsaka rädsla och otrygghet. Många fruktar att blodsockervärdet sjunker till en alltför låg nivå, i synnerhet om insulinet ofta injiceras vid läggdags. Insulindoserna höjs stegvis enligt blodsockervärdet, och därför sjunker i allmänhet inte blodsockervärdet till en alltför låg nivå.
Behandlingen med basinsulin påbörjas i allmänhet med en dos på tio enheter. Personer med diabetes höjer själv dosen enligt blodsockervärdet på morgonen. Anvisning om enkel start som lämpar sig för de flesta:
- Om blodsockervärdet på morgonen före frukost är över 7 mmol/l höjs insulindosen med exempelvis 2 enheter var tredje dag fram till att den målsatta nivån uppnås.
- Den egna skötaren och läkaren ger skriftliga anvisningar om justeringen av insulindosen.
Det finns ingen egentlig övre gräns för insulindosen, utan doseringen är individuell – för en del är tio enheter nog, medan andra kan behöva mer en 100 enheter.