Det normala totala behovet av insulin under ett dygn är i allmänhet 0,4–1,0 enheter per kilo kroppsvikt. För de flesta täcks det totala dygnsbehovet av insulin till knappt hälften med basinsulin (30–50 procent) och till drygt hälften med måltidsinsulin (50-70 procent).
Behovet av insulin kan vara mindre, om något av den egna insulinutsöndringen kvarstår eller om personen är särskilt insulinkänslig. Övervikt, stress, sjukdagar, pubertet och graviditet ökar behovet av insulin, dvs. orsakar insulinresistens vid typ 1 diabetes. Hos kvinnor påverkar faserna i menstruationscykeln ofta insulinbehovet.
Hos vuxna är behovet av insulin i allmänhet större cirka fyra timmer före och efter uppvaknande än under resten av dygnet. Detta beror på insulinresistens och således dygnsvariationerna i hormonerna som ökar behovet av insulin, till exempel kortisol och tillväxthormon. De orsakar "gryningsfenomenet" som innebär att blodsockernivån höjs på morgonnatten efter cirka klockan 03.
Vid uppvaknande leder kroppens "startstress" till att behovet av insulin ökar för många. I praktiken innebär det att blodsockervärdet höjs på morgonen efter uppvaknandet, redan före en måltid. Då måste personen administrera en låg tilläggsdos snabbverkande insulin, utan måltider, för att förhindra att blodsockervärdet höjs.
En orsak till att blodsockervärdet höjs på morgonen efter uppvaknande kan vara att verkan av basinsulinet avtar, och då kan det finnas skäl att ändra tidpunkten för basinsulininjektionen eller att byta insulinet till ett mer långverkande basinsulin.