Behovet av basinsulin
För de flesta vuxna, som har sedvanliga kostvanor, är basinsulinets andel av hela insulinmängden per dygn knappt 50 procent (40–50 procent), dvs. cirka 0,2–0,5 enh/kg. Då det gäller exempelvis insulinbrist som utvecklats långsamt kan man i praktiken inom öppenvården påbörja behandlingen med basinsulin med en dos på 8–12 enheter per dygn, varefter dosen höjs 1–2 gånger per vecka med cirka 10 procent i taget enligt glukossensoreringen eller mätningen av blodsockervärdet.
Målet är ett jämnt blodsockervärde under natten
Basinsulinet administreras i en dos med den minsta enhetsmängden som krävs för ett jämnt blodsockervärde under natten. I detta fall är förändringen i parmätningen av blodsockervärdet morgon och kväll högst ± 3 mmol/l, och blodsockernivån blir varken högre eller lägre under dagen, om måltidsintervallet förlängs. Också blodsockervärdet på morgonen, före måltider och på natten visar om dosen är rätt: det ska i regel vara 4–7 mmol/l.
En basinsulinmängd som är för stor med tanke på behovet kan lätt resultera i för låga blodsockervärden upprepade gånger, ökat behov av mellanmål och viktökning.
Byte av basinsulin
Den blodsockersänkande verkan av en enhet basinsulin är inte nödvändigtvis den samma för alla basinsulinpreparat. Om basinsulinpreparatet byts, måste dosen justeras enligt glukossensorering eller egenmätningar. Samtidigt lönar det sig att utvärdera hela behandlingen:
- är den aktuella dosen basinsulin och administreringstidpunkten lämpliga?
- är förhållandet mellan mängden basinsulin och mängden måltidsinsulin lämpligt?
- är insulin-till-kolhydrat förhållande vid olika tidpunkter på dagen lämpligt?
- är det snabbverkande insulinets korrigeringsförhållande, dvs. insulinkänslighetsfaktorn, lämpligt vid olika tidpunkter på dygnet?