Syftet med behandlingen av fetma är att finna kost- och motionsvanor som kan samordnas med den egna livsstilen och som är till hjälp i permanent viktkontroll. Den psykiska hälsan och en livssituation som stöder förändringar ska också beaktas.
Det lönar sig att fundera över den egna vikten genom tiderna och tidigare erfarenheter av viktminskning. Ett realistiskt mål för vikten och en tidsplan för att uppnå detta begrundas från fall till fall. På förhand är det också viktigt att planera hur man kan förhindra en viktökning efter viktminskningen.
Normalisering av blodsockervärdet, dvs. remission
För en person som nyligen diagnostiserats med typ 2 diabetes lönar det sig att försöka nå en normalisering av blodsockervärdena, dvs. en diabetesremission, genom effektiv livsstilsvård. I ny forskning har man konstaterat att nästan hälften av dem som lidit av typ 2 diabetes högst 5 år efter en viktminskning på 10 procent kunde hålla sitt blodsockervärde på en normal nivå, utan läkemedelsbehandling, under en uppföljningsperiod på två år.
| VLCD-diet | Ett mycket effektivt sätt att gå ner i vikt och korrigera blodsockervärdet vid typ 2 diabetes är att följa en mycket energisnål diet, dvs. en VLCD-diet, om livsstilsvården inte ger resultat. Den kan genomföras med dietpreparat eller också med vanlig kost under handledning av en näringsterapeut. Vikten ökar lätt efter en VLCD-period, och därför är det viktigt att livsstilsförändringarna blir permanenta. VLCD-dieten är ett tryggt alternativ för personer med typ 2 diabetes, om den genomförs på rätt sätt under uppföljning av en läkare. Läkaren ger anvisningar om hur medicineringen ska minskas eller pausas under VLCD-perioden. |
| Läkemedelsbehandling av fetma | Läkemedelsbehandling av fetma kan tillämpas parallellt med livsstilsvården, viktindex on personer med typ 2 diabetes är ≥ 27 kg/m2. För läkemedelsbehandling av fetma finns orlistat och de receptbelagda preparaten naltrexon-buprobion och liraglutidinjektioner. Målet för läkemedelsbehandlingen är en väsentlig viktminskning, dvs. minst 5 procent under 3 månader. |
| Fetmaoperation | En fetmaoperation kan från fall till fall övervägas för personer med typ 2 diabetes under 65 år, om deras viktindex är ≥ 35 kg/m2 eller om deras sockerbalans inte har kunnat korrigeras på något annat sätt och viktindexet är ≥ 30 kg/m2. Efter operationen ska diabetesmedicineringen minskas eller avslutas helt. Ofta minskar också behovet av blodtrycksläkemedel. |
| Läkemedelsbehandling av diabetes som stöd för viktkontrollen | För typ 2 diabetes väljs en läkemedelsbehandling som stöder viktkontrollen. Måltidsmängderna ska inte ökas efter att läkemedelsbehandlingen har inletts. Måltidsmängderna ska hellre minskas när läkemedelsbehandlingen har påbörjats så att vikten kan kontrolleras då sockerutsöndringen från urinen avhjälps. Om metformin inte räcker för att hålla blodsockret på målnivån eller orsakar biverkningar, kan personen med fetma börja ta GLP-1-tabletter eller injektioner som förutom blodsocker också minskar vikten. Glukosavlägsnare ökar utsöndringen av glukos, dvs. socker, i urinen. I början av behandlingen kan man gå ner flera kilogram i vikt. |
Om den målsatta nivån för blodsockervärdet inte uppnås genom livsstilsvård eller tablettbehandling övervägs injektionsbehandling. För en överviktig person som inte lider av insulinbrist används primärt tarmhormon GLP-1-preparat i injektionsbehandlingen. Dessa gör att magsäcken töms långsammare, aptiten minskar och viktminskningen främjas.Insulinet som sådant i rätt doser orsakar inte viktökning. I början av insulinbehandlingen då blodsockernivån korrigeras ökar vikten lätt till följd av att socker- och energiförlusten till urinen avhjälps. Av denna anledning måste man äta mindre när insulinbehandlingen inleds. Basinsulindosen justeras så, att insulinet inte orsakar ett alltför lågt blodsockervärde eller tvingar en att äta mellanmål. En kombinationsbehandling med basinsulin och GLP-1-preparat har visat sig vara effektiv för många. Stora insulindoser försvårar viktkontrollen till följd av att de kan öka aptiten och leda till att blodsockervärdet sjunker till en alltför låg nivå. |