Allmänt om blodsockermätning

Blodsockermätning är inte tekniskt svårt att göra. För mätningen behöver du mätutrustning, anvisningar för användning av mätaren och lansettpennan samt handledning för hur du ska göra mätningen pålitligt. Din vårdenhet hjälper dig att skaffa mätutrustningen och visar hur den används och förvaras. Vårdenheten ger dig också anvisningar i hur ofta blodsockret ska mätas.

Hjälpmedel för blodsockermätning

Till blodsockermätning behövs en blodsockermätare med tillhörande testremsor samt en blodprovstagare, dvs. lansettpenna med passande lansetter eller engångslansetter. Det finns olika typer av mätutrustning och modellerna som används varierar. Diskutera på vårdenheten vilken provtagare och blodsockermätare som passar dig bäst.

Olika blodsockermätare fungerar på olika sätt. Om din vårdenhet erbjuder flera olika typer av mätare, ska du bekanta dig med dem innan du väljer vilken du vill ha. Svag handstyrka, klumpighet eller nedsatt syn kan orsaka begränsningar i valet av blodsockermätare. Det finns också mätare för specialbehov, bland annat talande blodsockermätare för synskadade.

Blodsockerremsorna är förpackade antingen enskilt, i burk eller i en cylinder som sätts in i mätaren. Med vissa blodsockermätare går det också att mäta ketonhalten i blodet.

Du ska skriva upp resultaten från dina blodsockermätningar i ett uppföljningshäfte (diabetesdagbok) eller överföra dem direkt från mätaren till en elektronisk applikation på dator eller mobil enhet.

Se till att göra dig av med begagnade hjälpmedel på rätt sätt. Lansettpennans begagnade lansetter är vasst avfall, vilket betyder att spetsen ska skyddas innan du lägger dem i soporna, eller så sätter du lansetterna t.ex. i en plastflaska. Testremsorna är blandavfall, blodsockermätarens batterier är farligt avfall och mätare som inte längre används är elektronikavfall.


Föregående sidaNästa sida

​ 


​​
Päivitetty  27.5.2019 7.47

 

 

HUS logoTAYS logoOYS logoKYS logoTYKS logo