Basinsulin och insulindoser

Den vanligaste insulinbehandlingen vid typ-2 diabetes är en kombinationsbehandling med basinsulin och andra diabetesmediciner.

Basinsulinet täcker kroppens basbehov av insulin. När man har rätt dos basinsulin håller sig blodsockret på en stabil nivå, dvs. det stiger eller sjunker inte till en skadlig nivå om man missar en måltid. Om basinsulinet ges i rätt doser behöver man inte ta mellanmål, tvångsäta eller tanka mat.

Som basinsulin används långverkande NPH-insulin (Humulin NPH®, Insuman Basal®, Protaphane®), glargininsulin (Lantus®, Abasaglar®, Toujeo®), detemirinsulin (Levemir®) eller degludekinsulin (Tresiba®). Vad som är den bästa tidpunkten för injektion beror på vilket insulin man tar och på blodsockervärdet. För många passar det bäst att ta basinsulinet på kvällen när man ska gå och lägga sig.>

Hur lång tid basinsulinet verkar beror på dosen. Den största effekten hos NPH-insulinet uppstår ca 4–10 timmar efter injektionen. Hur länge insulinet verkar beror på hur stor dos man tog, men oftast ca 12–18 timmar. Detemirinsulin har en något längre verkningstid, 12–24 timmar, medan glargininsulinets verkar i 20–30 timmar. Båda har en jämnare effekt än NPH-insulin. NPH-insulinets toppeffekt medför en något högre risk för att blodsockret ska sjunka kraftigt (hypoglykemi).

Insulindoser

Målet med insulinbehandlingen är att få morgonens blodsocker att huvudsakligen hålla sig vid 5–7 mmol/l utan att det sjunker för mycket under natten (under 4 mmol/l). När insulinbehandlingen inleds och när dosen ändras kollar man blodsockret varje morgon efter att man vaknat. Periodvis är det också bra att mäta blodsockret både på kvällen och morgonen för att upptäcka svängningar i blodsockret under natten.

Basinsulinet inleds ofta med en dos på tio enheter. Dosen ökas (eller minskas vid behov) baserat på morgonens blodsockervärde. Om blodsockret är över (eller under) målnivån på morgonen, innan man ätit frukost, ökar (eller minskar) man insulindosen med 2–4 enheter (eller 10–20 %) 1–2 gånger i veckan. Den egna sjukskötaren och läkaren ger skriftliga anvisningar om hur man reglerar insulindosen.

Det finns egentligen ingen övre gräns för insulindosen, utan den är individuell. För en del räcker det med tio enheter, medan andra kan behöva över 100 enheter.

Föregående sidaNästa sida

​ 


​​
Uppdaterad  27.5.2019 7.47