Typ-1 diabetes kan utvecklas rätt snabbt. Om man har nedsatt allmäntillstånd när sjukdomen konstateras, kraftig vätskeförlust eller störningar i saltbalansen eller om man har utvecklat syraförgiftning inleds behandlingen på sjukhuset med återställning av vätskebalansen och dosering av insulin direkt i venen med dropp.
När tillståndet förbättrats och syraförgiftningen behandlats börjar man ge injektioner med långverkande basinsulin 1–2 gånger per dygn och direktverkande insulin vid måltider. I början kan man behöva mycket insulin, men när tillståndet stabiliserats minskar man ofta doserna.
Om man har bra allmäntillstånd när typ-1 diabetes konstateras, kan man inleda insulinbehandlingen på kliniken, inom öppenvården, där man till en början har kontakt med vården dagligen.
Insulinbristen kan också utvecklas långsamt och i början ha behandlats med tabletter, som vid typ-2 diabetes. Då kan insulinbehandlingen inledas vid ett besök på mottagningen, om allmäntillståndet tillåter. Det förutsätter att det finns en sjukskötare och läkare med goda kunskaper om diabetesbehandling och att de således kan inleda insulinbehandlingen samt ge anvisningar om den. De ska även kunna ge tätare hjälp i början.
När insulinbehandlingen inleds går man tillsammans med sjukskötaren och läkaren igenom den egna normala dagsrytmen, mattiderna och variationerna i mattider på vardagar och veckoslut samt motionen. På så sätt får man insulinbehandlingen att fungera så bra som möjligt i vardagen.
Välja insulin
För vuxna inleds insulinbehandlingen i regel med långverkande insulinderivat, detemir eller glargin som basinsulin och direktverkande insulinderivat, aspart, glulis eller lispro som måltidsinsulin. Insulinderivaten imiterar kroppens egen insulinproduktion bäst och risken för alltför lågt blodsocker är mindre än vid användning av äldre insulinsorter. I en del fall kan man också använda långverkande NPH-insulin som basinsulin.
Hur lång tid basinsulinet verkar beror på dosen. Den största blodsockersänkande effekten hos NPH-insulinet uppstår ca 4–10 timmar efter injektionen. Hur länge insulinet verkar beror på hur stor dos man tog, men oftast ca 12–18 timmar. Detemirinsulin verkar ofta något längre, 12–24 timmar, medan glargininsulin varar i 20–30 timmar. Båda har en jämnare effekt än NPH-insulin. NPH-insulinets toppeffekt och ojämnare upptag i kroppen medför en något högre risk för att blodsockret ska sjunka kraftigt (hypoglykemi).
Föregående sidaNästa sida