​​​​​​​​Typ-1 diabetes kan utvecklas rätt snabbt. Om man har nedsatt allmäntillstånd när sjukdomen konstateras, kraftig vätskeförlust eller störningar i saltbalansen eller om man har utvecklat syraförgiftning inleds behandlingen på sjukhuset med återställning av vätskebalansen och dosering av insulin direkt i venen med dropp.

När tillståndet förbättrats och syraförgiftningen behandlats börjar man ge injektioner med långverkande basinsulin 1–2 gånger per dygn och direktverkande insulin vid måltider. I början kan man behöva mycket insulin, men när tillståndet stabiliserats minskar man ofta doserna.

Om man har bra allmäntillstånd när typ-1 diabetes konstateras, kan man inleda insulinbehandlingen på kliniken, inom öppenvården, där man till en början har kontakt med vården dagligen.

Insulinbristen kan också utvecklas långsamt och i början ha behandlats med tabletter, som vid typ-2 diabetes. Då kan insulinbehandlingen inledas vid ett besök på mottagningen, om allmäntillståndet tillåter. Det förutsätter att det finns en sjukskötare och läkare med goda kunskaper om diabetesbehandling och att de således kan inleda insulinbehandlingen samt ge anvisningar om den. De ska även kunna ge tätare hjälp i början.

När insulinbehandlingen inleds går man tillsammans med sjukskötaren och läkaren igenom den egna normala dagsrytmen, mattiderna och variationerna i mattider på vardagar och veckoslut samt motionen. På så sätt får man insulinbehandlingen att fungera så bra som möjligt i vardagen.