Den vanligaste orsaken till underfunktion i sköldkörteln (hypotyreos) bland personer med typ 1 diabetes är en autoimmun inflammation i sköldkörteln. I sådana fall går det att konstatera att det förekommer permanent, eller åtminstone vid något skede, TPO-antikroppar (antikroppar mot tyreoideaperoxidas) som mäts i blodet.
Vid hypotyreos får hypofysen signaler att det finns för lite sköldkörtelhormon i kroppen. Hypofysen börjar då utsöndra mer TSH-hormon (hormon som stimulerar tyreoidea, dvs. sköldkörteln) och TSH-hormonnivån i blodet ökar. Förhöjt TSH leder till ökad produktion av sköldkörtelhormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3). Småningom sjunker dock nivån av sköldkörtelhormon och symtom på hypotyreos börjar förekomma.
Hos personer med diabetes kan obehandlad underfunktion i sköldkörteln öka förekomsten av för låga blodsockerhalter. Vid underfunktion ökar mängden LDL-kolesterol i blodomloppet.
| Vanliga symtom på underfunktion i sköldkörteln | - trötthet
- frusenhet
- viktökning
- förstoppning
- långsammare puls
- torr hud
- strävt hår
- svullnad
- initiativlöshet
- minnesproblem
- långsam tankegång
|
| Behandling av underfunktion i sköldkörteln | Underfunktion i sköldkörteln behandlas med Thyroxin hormonersättning. Medicineringen inleds ofta med en halv tablett eller mindre dos och dosen ökas stegvis. En vanlig Thyroxindos för vuxna är 0,1–0,2 mg på morgonen ca 30 min före frukost och eventuella andra läkemedel som kan försvaga upptagningen av tyroxinet. I synnerhet järn- och kalciumpreparat, magsyreneutraliserande läkemedel och sukralfat ska tas minst fyra timmar efter tyroxin. |
| Behandling av underfunktion i sköldkörteln under graviditet | Under graviditeten är det viktigt för utvecklingen av fostrets hjärna att moderns sköldkörtelhormon är på normal nivå. När graviditeten börjat ökar behovet av sköldkörtelhormon med 0,025–0,050 mg/dygn. Därför rekommenderas en ökning av den tidigare dagliga Thyroxin-dosen med ca 0,025 mg tyroxin/dygn genast när graviditetstestet visar positivt. Målet är att TSH-halten är 2,5 mU/l eller lägre under den första trimestern och därefter 3,0 mU/l eller lägre. |