Celiaki är en autoimmun sjukdom som orsakas av proteinet gluten som förekommer i vete, råg och korn. Hos personer med ärftligt anlag skadar gluten cellerna i den slemhinna som invändigt täcker tunntarmen. Till följd av detta förstörs luddet i slemhinnan, varvid upptagningen av näringsämnen blir nedsatt. Ungefär 10–20 procent av människor med celiaki lider även av utslag som kallas hudceliaki (Dermatitis herpetiformis).
Bland barn med typ 1 diabetes konstateras celiaki hos cirka 10 procent, och bland dem som insjuknar i vuxen ålder är siffran 2–5 procent. I den finländska FinnDiane-studien var förekomsten av celiaki hos vuxna med typ 1 diabetes 4,4 procent, medan förekomsten hos kontrollpersoner var 1 procent.
Hos personer med typ 2 diabetes skiljer sig förekomsten av celiaki inte från resten av befolkningen.
Ett blodprov för screening för celiaki görs vanligtvis när typ 1 diabetes diagnostiseras. Hos barn tas sedan celiakikontrollprov årligen, för vuxna ungefär vart femte år.
Celiakidieten innebär utmaningar, särskilt vid bedömningen av kolhydrater i glutenfria produkter. Då diabetes konstaterats och vid behov även senare, ger en näringsterapeut individuell handledning i hur kosten ska genomföras.
Celiakin som sjukdom, dess diagnostisering, kostbehandling och uppföljning diskuteras mer detaljerat i följande: