Metabolt syndrom är ett syndrom kopplat till ämnesomsättningen, där en person har bukfetma, störningar i socker- och fettomsättning samt oftast också högt blodtryck. Metabolt syndrom förkortas ofta MBS. Ungefär var tredje medelålders man och var fjärde medelålders kvinna i Finland har metabolt syndrom.
Det som ligger bakom metabolt syndrom är ärftliga anlag, miljöfaktorer och levnadsvanor som främjar viktuppgång. Övervikt och överflödigt fett ansamlas förutom i fettvävnaden under huden även i bukhålan och vidare i levern. I fettvävnaden samlas inflammatoriska celler och det uppstår en låggradig inflammation. Till följd av det uppstår insulinresistens, alltså nedsatt insulineffekt, i kroppen. Under årens lopp kan bukspottkörtelns förmåga att utsöndra insulin minska. När blodsockret stiger till diabetesnivåer konstateras typ 2 diabetes.
Om en person uppvisar tre av följande fem saker konstaterats metabolt syndrom:
- ett midjemått som överstiger 100 cm hos män och 90 cm hos kvinnor
- ett blodfettvärde, alltså triglyceridvärde, på över 1,7 mmol/l eller det goda kolesterolet i blodet, alltså HDL-kolesterolet, ligger under 1,0 mmol/l hos män och under 1,3 mmol/l hos kvinnor
- blodtrycket ligger i nivå med 130/85 eller mer
- fasteblodsockret ligger på 5,6 mmol/l eller mer.
Vanliga problem kopplat till metabolt syndrom är förfettning av levern, bukspottkörteln, skelettmusklerna och hjärtmuskeln. Andra vanliga problem är förhöjt giktvärde, alltså förhöjd halt av urat i blodet, förändringar i blodets koagulationsfaktorer samt sömnapné.
Även personer med typ 1 diabetes kan utveckla metabolt syndrom, om de går upp i vikt och fettvävnad ansamlas i bukhålan och levern. Då ökar behovet av att injicera insulin på grund av insulinbrist.
Metabolt syndrom gör att risken för artärsjukdomar blir två eller tre gånger så stor.