En blodsockernivå på 10 mmol/l kan ge tydliga symtom hos en person men inte hos en annan. Symtomen påverkas utöver det aktuella blodsockervärdet även av hur blodsockret har sett ut under längre tid, hur snabbt blodsockernivåerna har stigit samt orsakerna till det, särskilt om det beror på insulinbrist.
Om blodsockerbalansen har varit hög under en längre tid, till exempel om blodsockret av någon anledning kontinuerligt har legat i nivå med 10–15 mmol/l, vänjer sig kroppen vid det och man uppvisar mindre symtom på högt blodsocker.
Om blodsockernivån är bra eller ganska låg, till exempel om blodsockret i huvudsak ligger mellan 4 och 7 mmol/l, så vänjer sig kroppen vid det också, och man kan lätt uppvisa symtom på högt blodsocker, redan kring nivåer på 7–8 mmol/l.
Ett vanligt, generellt symtom på högt blodsocker är trötthet och att man känner sig “seg" i huvudet. Om blodsockret går över 10 mmol/l utsöndras överflödigt socker i urinen och man uppvisar symtom i form av ökad urinutsöndring. Det gör i sin tur att slemhinnorna blir torra och att man blir törstig. Den ökade urinutsöndringen kan leda till att exempelvis barn eller gamla människor kissar på sig.
En del upplever att högt blodsocker orsakar växlingar i synen och domningar i fotsulorna.
Hos äldre personer kan högt blodsocker leda till nedsatt allmäntillstånd och funktionsförmåga eller till förvirring.
Om det höga blodsockervärdet beror på insulinbrist ansamlas också ketoner i kroppen. De kan orsaka illamående och kräkningar. Långt utvecklad insulinbrist leder till syraförgiftning.