Kontinuerlig glukosmätning har kompletterat och till viss del ersatt traditionell blodsockermätning. Vid glukossensorering mäter man glukoshalten i interstitialvätskan i vävnaden under huden under en viss tid eller kontinuerligt. Resultatet blir inte helt identiskt med resultatet på en mätning av blodsockervärdet, men tillräckligt exakt för att återspegla blodsockervärdet om blodsockret är jämnt eller till exempel innan man äter. Därför kan en avläsning från glukossensorn också användas för att bedöma dosen måltidsinsulin.
Istället för att göra specifika blodsockeravläsningar, eller som ett komplement till det, bör man fokusera på i vilken riktning och hastighet blodsockervärdet ändras samt på upprepande blodsockertendenser, alltså hur blodsockret beter sig under olika tider på dygnet.
I princip kan kontinuerlig glukosmätning användas av alla diabetiker som kan lära sig och förstå hur utrustningen fungerar, hur man använder den och vilka begränsningar den har. I praktiken är nyttan i relation till kostnaderna störst för diabetiker som använder sig av flerinjektions- och pumpbehandling vid insulinbrist.