Sensorn placeras genom huden med en applikator som har en nål. Nålen tas bort och en liten givare blir kvar under huden. Den mäter glukoshalten i vätskan mellan cellerna. På givaren finns en sändare, eller så fäster man en sändare på den. Sändaren skickar trådlöst glukosvärdena från sensorn till en mottagare, alltså en separat avläsare. Avläsaren kan vara en smarttelefon, smartklocka eller insulinpump.
Sensorn ligger i fettvävnaden under huden i 1–2 veckor och därefter byts den ut. En skötare lär patienten hur man själv kan placera och byta ut sensorn. Det finns också sensorer som placeras, eller implanteras, i vävnaden under huden och sitter där under en längre tid. Installationen görs på vårdstället. En del system har kalibrerats på fabriken, medan en del kräver att man gör kalibreringsmätningar från fingret 2–4 gånger om dagen.
Avläsaren uppger glukosvärdet, glukoskurvan och åt vilket håll glukosvärdet går. Här kan man registrera insulindoser, kolhydrater, motion och olika händelser eller noteringar. Utrustningen kan också skicka glukosvärden till en annan person via en app på en smarttelefon.
I Finland används flera glukossensoreringssystem, och tillgången på dessa varierar från kommun till kommun. Du kan samtala med din skötare eller läkare om de olika alternativen och tillgången på dem, både för tillfällig och kontinuerlig sensorering.
Du hittar de olika glukossensoreringssystemen som marknadsförs i Finland på importörernas webbplatser: