Beslutet om hyposensibiliseringsbehandling fattas tillsammans med patienten, när en läkare som är insatt i allergologi har konstaterat att det finns grunder för hyposensibilisering och att behandlingen kan utföras tryggt. Patienten ska vara motiverad till långvarig behandling eftersom behandling ges i 3–5 år.

Innan hyposensibiliseringsbehandlingen inleds behandlas patientens allergisymtom under en pollensäsong med lämplig läkemedelsbehandling, till exempel med nässpray som innehåller kortison, ögondroppar och antihistamin samt vid behov med astmaläkemedel.

Snuv- och ögonsymtom som förekommer året runt orsakas vanligen av någon annan faktor än av pollenallergi. Orsakssambandet mellan allergin och symtomen ska säkerställas innan hyposensibilisering inleds.

För vem lämpar sig hyposensibilisering inte?

Hyposensibilisering inleds inte om patienten har astma som inte är i balans eller om spirometriundersökningar visar att patienten har en permanent nedsatt lungfunktion (FEV1-resultatet vid spirometri är under 80 procent av referensvärdet). Patientens astma följs upp också under hela hyposensibiliseringsperioden.

Hyposensibilisering inleds inte för personer som är gravida eller som ammar. Behandlingen förhindras också av en annan aktiv sjukdom med immunologisk bakgrund samt av cancer. Patienter som tar betablockerare behandlas inte med hyposensibilisering eftersom läkemedlet kan försvåra behandlingen av en svår allergisk reaktion.