Det är krävande att undersöka överkänslighet mot läkemedel och i första hand försöker man hitta ett annat läkemedel som passar patienten. Om det inte finns något alternativt läkemedel överväger man läkemedelsexponering.
| Hudpricktester | Omedelbar läkemedelsallergi kan vid behov utredas med hudpricktest och med mätning av antikroppar i blodet. Ett positivt resultat i allergitest tillsammans med symtom säkerställer en överkänslighet mot läkemedel. Ett negativt resultat utesluter inte med säkerhet allergier, utan ett provokationstest behövs som tilläggsutredning. Användningen av läkemedlet förbjuds och provokationstest görs inte om patienten fått en svår reaktion (anafylaktisk reaktion). |
| Läkemedelsexponering | Läkemedelsxponering används vanligen bara för att hitta ett läkemedel som passar patienten. Läkemedelsprovokation görs om det misstänkta läkemedlet är svårt att ersätta, om sambandet mellan reaktionen och användningen av läkemedlet är osäkert eller om reaktionen varit lindrig. Om det förekommit en svår misstänkt läkemedelsreaktion görs ingen exponering. Exponeringen görs alltid i övervakade förhållanden, vanligen på sjukhus. Vid läkemedelsexponeringen ges läkemedlet vanligen oralt till patienten i en mindre mängd än normalt och dosen ökas gradvis till normaldos. Patientens tillstånd övervakas under exponeringen och 2–3 timmar efter den sista dosen. Patienten uppmanas ta kontakt om symtom uppstår under de följande dagarna. |
| Hyposensibilisering mot läkemedel | All hyposensibilisering mot läkemedel är expertimentell och genomförs alltid under övervakning av en insatt läkare. Hyposensibilisering övervägs då läkemedlet är livsviktigt för patienten och det inte finns ersättande preparat. Även hyposensibilisering mot antiinflammatoriska läkemedel är möjligt. Orsaken kan vara att patienten som sensibiliserats behöver ASA (acetylsalisyra)-preparat för behandlingen av hjärt- och kärlsjukdomar. Dessutom används så kallad ASA-hyposensibilisering som expertimentell vård för näspolyppatienter. |