Läkemedelsbehandling som har effekt på MS

Läkemedelsbehandlingen bromsar sjukdomsförloppet och kan lindra symtomen. Det finns många olika alternativ för läkemedelsbehandlingen, vars fördelar och nackdelar bör övervägas när man väljer behandlingen. En del läkemedel tas hemma på egen hand, medan andra ges på polikliniken.

​​För behandlingen av MS finns många alternativa läkemedelsbehandlingar som bromsar sjukdomsförloppet. Med dessa läkemedel försöker man förhindra uppkomsten av nya symtom. Det finns dock inget botande läkemedel eller ingrepp för sjukdomen. Beroende på sjukdomstyp och symtomen kan de flesta med MS använda läkemedel som bromsar sjukdomen och lindrar symtomen.

Läkemedelsbehandlingen är långvarig

Inflammationen i hjärnan och ryggmärgen som hör till skovvis förlöpande MS kan tyglas med läkemedel som bromsar sjukdomen. De påverkar kroppens försvarssystem. Skadorna i nerverna kan inte korrigeras efteråt och därför har den behandling som man får i ett tidigt skede under sjukdomen stor betydelse på lång sikt. Läkemedlens effekt börjar synas ungefär sex månader efter att behandlingen inleddes. Man ska vara noga med att ta läkemedlet regelbundet för att med säkerhet uppnå effekten. För primärprogressiv eller med tiden sekundärprogressiv MS finns det inte lika bra forskningsbaserad läkemedelsbehandling som bromsar sjukdomsförloppet som för skovvis förlöpande MS.

  • Till de antiinflammatoriska läkemedel som i första hand används vid skovvis förlöpande MS (s.k. första linjens behandling) hör bland annat sådana som injiceras under huden eller i muskeln (beta-interferon och glatirameracetat) och sådana som tas oralt (teriflunomid och dimetylfumarat).
  • Om symtomen är svåra finns dessutom särskilda preparat som fås via dropp (alemtuzumab, natalizumab, okrelizumab) samt andra alternativ som injiceras (daklizumab) eller tas oralt (fingolimod, kladribin). Dessa läkemedel som är avsedda för en aktiv sjukdom kallas även för andra linjens behandling.

Val av läkemedel

I valet av läkemedel dryftar patienten i samråd med läkaren för- och nackdelarna med de olika preparaten, sjukdomstypen och -förloppet samt patientens livssituation. Nyttan och biverkningarna från olika läkemedel är individuella och för att hitta en lämplig läkemedelsbehandling måste man ofta testa många olika slags preparat. En del av biverkningarna som förorsakas av MS-läkemedlet kan lindras med tiden när läkemedlet används regelbundet. Läs mer här om olika slags läkemedelsbehandlingar vid MS:

Första linjens behandling med läkemedel som injiceras

Beta-interferoner och glatirameacetat har använts på patienter i cirka 20 år. Dessa läkemedel doseras med en spruta antingen i vävnad under huden eller i muskeln, i regel flera gånger i veckan. För att ta injektionerna själv måste man kunna den rätta injektionstekniken, veta injektionsställen och regelbundet växla mellan dem, följa hudens kondition och vårda huden samt förvara läkemedlen rätt. När behandlingen påbörjas övar man på injektionen på MS-sköterskans mottagning. Dessa läkemedel har olika effekt på cellernas kommunikation och de har konstaterats minska skov med ungefär en tredjedel. Fördelen med dem är en hög, bevisad säkerhet. Tanken om att få eller ge sig själv injektioner kan dock kännas obekväm. Lokala besvär vid injektionsställen är den vanligaste biverkningen från dessa läkemedel. Beta-interferoner kan dessutom ge förskylningsliknande symtom efter injektionen, vilket kan lindras med vanliga smärtstillande läkemedel, vila och en gradvis ökning av dosen i början av läkemedelsbehandlingen.  Till interferonbehandlingen hör även blodprovskontroller. Användningen av glatirameacetat kan i sin tur medföra besvär i luftvägarna som biverkning. Dessa läkemedel kan användas när man försöker bli gravid och efter övervägande även under amning.

Orala läkemedel i första linjens behandling

Nyare läkemedel som hör till första linjens behandling är teriflunomid som tas en gång om dagen oralt i tablettform och dimetylfumarat som tas två gånger om dagen i kapselform. Teriflunomid har en liknande effekt som de läkemedel i första linjens behandling som injiceras och dimetylfumarat har hindrat skov ännu mer effektivt. Långtidseffekterna på sjukdomsförloppet är ännu oklara. Teriflunomid försvinner ur kroppen långsamt och därför används en speciell läkemedelskur som gör att teriflunomid försvinner ur kroppen snabbare om man behöver snabbt byta läkemedel eller planerar graviditet. Den vanligaste biverkningen hos teriflunomid är att håret blir något tunnare. I början av behandlingen med dimetylfumarat kan det förekomma magbesvär och rodnande. Rodnaden kan lindras med aspirin. Till uppföljningen av båda läkemedelsbehandlingarna hör regelbundna blodprov för att kontrollera blodstatus och levervärden.

Orala läkemedel i andra linjens behandling

Fingolimod är avsedd för behandling av en mer aktiv MS. I undersökningar har man konstaterat att det motverkar skov mer effektivt än första linjens MS-behandlingar. Läkemedlet tas en gång om dagen och på grund av eventuella biverkningar som drabbar hjärtat inleds behandlingen under uppföljning på polikliniken. Dessa är dock mycket sällsynta. Patienterna tål i allmänhet läkemedlet väl och användningen följs upp för säkerhets skull med blodprov. Kladribin kommer att finnas på marknaden inom kort. Läkemedlet doseras oralt och tas under två behandlingsperioder med ett års mellanrum. Effekten är bättre än hos första linjens behandlingar och användningssättet är smidigt för patienten. Också behandlingen med kladribin följs upp med blodprov.

Infusionsläkemedel

Natalizumab och alemtuzumab ges intravenöst på sjukhus. I undersökningar har man konstaterat att båda läkemedlen motverkar skov mer effektivt än första linjens behandlingar. De är avsedda för behandling av svår MS. Natalizumab har använts redan länge och patienten får läkemedlet var fjärde vecka. Detta är ett säkert läkemedel som kräver en regelbunden uppföljning med blodprov, men som ibland kan öka känsligheten för en viss typ av infektioner. Risken för dem kan emellertid kontrolleras relativt bra med hjälp av blodprov och vid behov magnetkameraundersökningar. Alemtuzumab doseras två gånger med ett års mellanrum. Behandlingen pågår i flera dagar. I samband med detta läkemedel behövs en långvarig och relativt frekvent uppföljning av laboratorieprov på grund av risken för att eventuella autoimmuna sjukdomar bryter ut. Okrelizumab ska inom kort börja användas på sjukhus. Preparatet ska vara effektivt och ge klart bättre resultat än läkemedlen som används i första linjens behandling. Detta är också det första läkemedlet mot MS med bevisad effekt i behandlingen av primärprogressiv MS. Läkemedlet doseras med sex månaders mellanrum. Exakt behandlingsindikation enligt sjukdomens svårighetsgrad och typ är ännu inte känd.

Övriga läkemedel i andra linjens behandling

Daklizumab injiceras två gånger i månaden under huden och läkemedlet har bevisats ha en något bättre effekt än läkemedlen i första linjens behandling. Inom kort efter att läkemedlet kommit ut på marknaden visade det sig dock medföra en risk för svåra leverskador. Därför försöker man begränsa användningen av läkemedlet till särskilda situationer och användningen förutsätter månatliga blodprovskontroller.

Övriga läkemedel

I vissa fall, då sjukdomsförloppet är aktivt eller andra läkemedel av någon anledning inte passar, kan man överväga cellgiftsbehandling, till exempel azatioprin som tas oralt eller mitoxantron som ges intravenöst. Båda har bevisats ha en effekt mot progressiv MS. Användningen av dessa följs upp med blodprover och vid mitoxantron följer man även hjärtats funktion.


Nästa sid​a

 




Päivitetty  30.4.2019 10.30

 

Diskussion samt avvägning av för- och nackdelar. Tillsammans hittar man rätt läkemedelsbehandling!

 

HUS logoTAYS logoOYS logoKYS logoTYKS logo