Att lindra symtomen

All slags motion, till exempel uthållighets- och styrketräning, är bra och rekommenderas för att förebygga trötthet. Under ett skov vid skovvis förlöpande MS måste man dock oftast ta en paus från träningen, eftersom även lätt fysisk ansträngning ibland kan framhäva symtomen. När skovet lättar bör man ta det lugnt när man åter börjar motionera.

Under den intensiva trötthet som hör till MS är det bra att vila. Tröttheten kan möjligvis lindras genom att sänka temperaturen inomhus, ta en uppfriskande sval dusch eller fukta huden, dela upp måltiderna på fler portioner än vanligt och dricka kallt vatten. Ibland kan vissa läkemedel som påverkar arousalnivån lindra trötthetssymtomet.

MS kan medföra muskelsvaghet, som ibland medför muskelspänning, (spasticitet). Man kan förbättra muskelstyrkan genom träning och lindra stelheten med läkemedel. Muskelstelheten lindras med läkemedel som minskar muskelspänningen (bl.a. baklofen, tizanidin och klonazepam), som dämpar de överaktiva reflexerna i ryggmärgen. Läkemedlen tas oralt. För att behandlingen ska lindra muskelstelheten tillräckligt mycket, men för att man å andra sidan ska kunna undvika biverkningar måste dosen justeras lite i taget och doseringen följas noga. Om man får svåra biverkningar av läkemedlen eller de har en dålig effekt, kan baklofen med hjälp av en pump ges i små doser in i det ryggmärgsvätskeförande utrymmet. Muskelstelheten kan ofta även lindras med regelbunden fysioterapi.

För muskelstelheten vid MS finns det dessutom medicinsk cannabis som tas i form av munspray och som kan användas vid sidan av andra läkemedel mot muskelstelheten, om de konventionella läkemedlen inte hjälper i tillräcklig omfattning. Medicinsk cannabis används i liten omfattning på grund av dess klassificering som narkotika och höga pris.

I samband med MS kan det förekomma nervsmärta och värk som är förknippad med muskelbelastning. Muskelvärken kan behandlas med vanliga smärtstillande läkemedel, men nervsmärtan som uppstår i hjärnan eller ryggmärgen kan inte lindras med egenvårdspreparat. Nervsmärtan kan ofta lindras med läkemedel som höjer smärttröskeln. Många av dessa har ursprungligen använts för att behandla något annat symtom som härrör från nervsystemet. Till exempel kan antiepileptika (gabapentin och pregabaliini) eller antidepressiva (amitriptylin, nortriptylin) i lämplig dos vara mycket effektiva hjälpmedel mot nervsmärta. Dessa läkemedel kallas antiepileptiska och antidepressiva smärtstillande läkemedel.

För att undvika biverkningar bör man i fråga om alla läkemedel eftersträva en dos som är effektiv mot smärtan, men som är så låg som möjligt. Dosändringar bör göras gradvis under en längre tidsperiod. För att trygga bästa möjliga smärtlindring bör man hålla den behandlande läkaren uppdaterad om stora förändringar i konsumtionen av smärtstillande läkemedel. Många sjukvårdsdistrikt tillhandahåller tjänster av en sköterska som är specialiserad i smärtbehandling och/eller vid en smärtklinik. Också fysioterapi kan hjälpa i behandlingen av nervsmärta.

För att kartlägga störningar i urinblåsans eller tarmens funktion kan det vara bra att föra en symtomdagbok. Vid MS kan störning i urinblåsans funktion framkomma både som svårigheter att hålla tätt och att tömma blåsan. Om symtomen är besvärande kan båda funktionerna effektiviseras med läkemedel och vid behov kan blåsan även tömmas med ren intermittent kateterisering som patienten gör själv. Vid undersökning av urineringsproblem utesluts bakterieinfektion med ett urinprov. Mängden urin som är kvar i urinblåsan omedelbart efter ett toalettbesök (s.k. residualurin) kan enkelt undersökas med ultraljud. Om undersökningen visar att det kvarstår över en deciliter urin i blåsan, bör urinblåsan tömmas regelbundet genom intermittent kateterisering för att förebygga utvidgning av urinblåsan och urinvägsinfektioner. Symtomen kan eventuell också lindras genom regelbunden träning av bäckenbottenmusklerna.

För urinläckage finns droppskydd och urinuppsamlare som kopplas till en urinpåse som man bär med sig. Vid svårt läckage kan man använda orala läkemedel, varav det finns många alternativ. I svårare situationer kan man ta hjälp av injektioner som lugnar överaktiviteten hos urinblåsans tömningsmuskel. Då ges botulinumtoxin eller sakral neuromodulation. Du får hjälp med problem med urinblåsans funktion på din egen hälsovårdscentral, av MS-sköterskan eller en uroterapeut.

Tarmfunktionen kan saktas ned av många anledningar, varav en del har med sjukdomen att göra. Motion och tillräckligt vätskeintag förebygger förstoppning. Om man försöker dricka mindre på grund av ett ständigt urineringsbehov, kan ett tillräckligt vätskeintag bli lidande. Tarmfunktionen kan förbättras genom en fiberrik kost och vid behov med läkemedel som aktiverar tarmen. Dessutom finns det olika slags hjälpmedel, såsom sköljningsapparater och tamponger som förs in i ändtarmsöppningen. Du får hjälp med problem med tarmfunktionen från din egen hälsovårdscentral och av MS-sköterskan.

MS kan kännas oberäknelig och okontrollerbar och ibland kan det kännas som om sjukdomen är allt som finns i ens liv. Sjukdomen är inte förknippad med svåra psykiska störningar. Däremot är det vanligt att drabbas av nedstämdhet, med andra ord situationsbunden depression. Humörsvängningar hör till sjukdomsförloppet och anpassningsprocessen. Hos de flesta fungerar regelbundna rutiner, umgänge med närstående och vänner samt motion som botemedel för nedstämdhet. Att träffa andra i samma situation, kamratstöd, hjälper att hantera situationen. Ibland kan även psykofarmaka hjälpa.

Ibland förekommer lindriga problem med minnet och tankeförmågan vid MS. Sådana problem är till exempel svårighet att upprätthålla uppmärksamheten och att man tappar ord. Patienter med MS har god förmåga att identifiera denna typ av symtom.

Det är ofta motiverat att göra en neuropsykologisk undersökning som kartlägger tanke- och minnesfunktionerna, om patienten upplever att de kognitiva symtomen påverkar arbets- och funktionsförmågan. Med hjälp av undersökningen kan man hitta sina styrkor och identifiera sina svagheter.

Balanssvårigheter och problem med koordinationsförmågan är relativt vanliga vid MS. Balansövningar på egen hand eller med fysioterapeuten kan bidra till en bättre balans och kroppskontroll. Också regelbunden motion och styrketräning kan göra det lättare att hantera balanssvårigheterna.