Epilepsin kan vara förknippad med större osäkerhet inför framtiden. Därför måste man ibland, tillfälligt eller för en längre tid, överge sådant som är viktigt för en själv, såsom bilkörning eller hobbyer.
I allmänhet minskar förvirringen, sorgen och rädslan i anslutning till anfallen och sjukdomen med tiden, när man börjar lära känna sin epilepsi och anfallen kan kontrolleras med läkemedel.
Under rehabiliteringen bör man ge tid för återhämtningen och omstruktureringen av tankar. Att acceptera sin epilepsi hjälper till att bilda en realistisk självbild. Att granska sig själv kräver tid och barmhärtighet mot sig själv.
Hurdan är jag nu? Vad är viktigt för mig? Vad uppskattar jag hos mig själv och i mitt liv i den här annorlunda livsfasen? Vad är fortfarande viktigt i min vardag? Vad vill jag värna om?
Insjuknandet kan till och med ge ökad självkännedom och uppfattning om de egna resurserna, om man bara lär sig att leva med sjukdomen.
Övning 1: Egna styrkor
Tänk på dig själv och din personlighet. Vilka är dina resurser och styrkor? Vad är karakteristiskt för dig? Vad är du van att till och med kämpa för, eftersom du vet att du klarar det och kan vara dig själv?
Avsätt 10–30 minuter till att fundera över dina egna styrkor just i den här livsfasen:
- Vilka saker vet du att du klarar av?
- Vad brukar du göra om du stöter på motgångar?
- Vad kan du oftast förlita dig på hos dig själv?
- Vad bär upp dig även i svåra stunder?
- Vilken styrka hos dig underlättar eller hjälper dig att förhålla dig till nya situationer?
- Vad kan du säga tyst för dig själv i spända situationer och då du vet att du behöver använda dina resurser? Vissa upplever att de har nytta av inspirerande citat, till exempel "jag klarar även detta", "andra har klarat sig tidigare" eller vad som helst som känns passande för en själv.
- Vad fungerar fortfarande trots epilepsin?
Föregående sidaNästa sida