De flesta (90 %) epileptiska krampanfall går över av sig själva inom 1–4 minuter. Det behövs inga speciella åtgärder och inte heller någon speciell läkemedelsbehandling i samband med anfallet. Behandlingen av epilepsi är långvarig läkemedelsbehandling för att förhindra anfall och som effektiveras om personen får anfall trots läkemedelsbehandlingen.

Epilepsianfallet är utdraget när anfallet fortsätter över fem minuter i sträck eller när anfallen fortsätter utan att personen hinner återhämta sig mellan anfallen. Om personen har benägenhet att få sådana anfall kan man använda som första hjälpen flytande diazepam-rektallösning (Stesolid, Diazepam) eller använda midazolam-lösning som doseras på munnens slemhinna.

Akutläkemedel ordineras av den behandlande läkaren som tillsammans med skötaren instruerar den person som ska ta hand om läkemedlet hur det ska doseras. Akutläkemedel ges alltid av en annan person, en anhörig eller till exempel personalen på daghemmet, skolan eller vårdhemmet. Personen måste behärska doseringstekniken och veta när patientens anfall är mera utdraget än vanligt eller kan upprepas på nytt och kräver akutläkemedel.

Om anfallet fortsätter trots akutläkemedel, ring efter ambulans (112)
och se till att personen förs till sjukhus. Akutläkemedel ordineras inte om personen har en välinställd behandling eller är helt utan anfall. Om personen i denna situation plötsligt får ett anfall, är det bäst att söka vård och samtidigt få information om den långvariga läkemedelsbehandlingen möjligen behöver förändras.

Hos personer som får anfall trots behandling, kan enskilda anfall skötas hemma eller på vårdhem enligt individuella behandlingsanvisningar som överenskommits med den behandlande läkaren.